Skyddad Blogg.

Ni som fått mitt Lösenord jag hoppas ni förstog att ni fått det personligen och att det inte ska delas ut till andra. För då faller ju hela konceptet med att sätta lösenord på bloggen...


6 Månader.

För 6 månader låg jag på BB KSS och såg ut typ så här....

"Degig" mage och ett stort plåster över mitt nysydda snitt och en massa droger i blodomloppet.

Fast det gjorde inte så mycket. Allt det onda försvann ju när jag fick se och hålla min Älskade Dotter för första gången.


Det känns som det var evigheter sen, fast ändå som det var igår...
Detta har varit dom värsta 6 månaderna i mitt liv.. Fast ändå inte...

Sorgen bleknar men Kärleken och Saknaden växer.

Ett rum så fullt men ändå så tomt.

Jag sitter i "Ebbas rum". Jag brukar göra det ibland, sitta här och bara tillåta mig att tänka på henne, det som blev och det som egentligen skulle vara nu. Allt finns här. Allt utom ett barn. Vaggan är bäddad, den står orörd precis så som den var dom få nätter som Ebba sov där i. Det var Mamma och Elin som satte ihop den, som himmelsäng hänger storebrors Turtles-påslakan som han valt. Tanken var att Mamma skulle sy något fint, men det behövdes ju aldrig och storebror tyckte att lillasyster skulle ha lite turtles som kunde skydda henne. Istället för en bebis i vaggan så sitter alla gosedjur lillasyster fick, hennes lilla napp ligger kvar och snuttefilten hon fick av Anne. I vaggan sitter även ett lejon som har på sig bodyn Ebba hade på sig sista timmarna i livet.

Här finns oxå spjälsängen bäddad och klar i väntan på ett efterlängtat barn. Jag hade nån vecka innan Ebba kom bärt in spjälsängen i vårt sovrum. Men första gången jag var hemma på besök från sjukhuset så bar jag och Tony in sängen och vagnen här och stängde dörren. Vi visste nog redan då.

Ebbas kläder som hon använt ligger framme fortfarande, jag har inte mage att packa ner det i en låda. Förut kunde jag sitta och krama kläderna länge länge och gråta, fast det var faktiskt ett tag sen nu.

Vagnen står här oxå, bäddad och klar. Fast jag har hängt en filt över nu, den är alldeles för jobbig att se.

Jag vågar inte drömma. Vågar inte fantisera. Det gör alldeles för ont.

Ebba, Mammas lilla Hjärta.

Ny Dag....

.....Nya Möjligheter! Idag har jag två saker på schemat. Utvecklingssamtal med Fabian och sedan Psykologen. Missar tyvärr Mattelektionen kl 13, den krockar med psykologtiden och jag menar verkligen tyvärr. Vill inte komma efter, jag bara MÅSTE ha det där G-betyget annars blir jag knäckt. Hösten-10 så ska ju jag och Micaela börja plugga till SSK har vi bestämt, det är ett av mina stora mål här i livet. 

Ska bli spännande att se vad psykologen säger idag. Antagligen *hoppas hoppas* så kommer vi lägga upp en plan. Mina nerver lär ju hinna gå sönder X antal ggr innan denna resan är över. Så jag hoppas hon hjälper mig att kontakta Barnmorska, specialistMV och att jag omgående får komma och göra ett Ultraljud för att "på riktigt" få se om det finns nått där inne.  

Varför?

http://www.oprah.com/media/20081001_tows_99balloons

Mina tårar rinner, vill inte ta slut. Fast det var ett tag sen dom gjorde sig påminda så det är okej. Hur kan världen vara så Grym? Lilla Ebba, Lilla Vide, Lilla Minna och Lille Eliot, bara några av alldeles för många. Alla dessa små underverk födda med en förödande sak gemensamt, Trisomi 18. Varför ska man födas för att dö? Det gör vi iofs allihopa. Fast skillnaden är ju att vi inte vet när och hur vi ska dö. Dessa små barn var dömda att dö innan dom ens fått smak på livet.

Fast Ebba har det bättre där hon är nu, eller? Jag vill gärna tro det iaf. Skulle jag gå här hemma och tro så där "vuxet" att när man dör så blir allt svart, man finns bara inte mer då skulle vardagen vara outhärdlig. Jag måste få hålla tanken vid liv och trösta mig själv att Ebba "finns", hon finns någonstans. På en plats mer underbar och fantastisk än den vi lever kvar i. Hon är lycklig nu, fri och frisk. Sen hälsar hon på oss ibland här hemma när hon lyckas slita sig ifrån allt skoj och lek dom små änglarna håller på med hela dagarna. -Vi har ett busigt litet spöke här hemma, säger Storebror. Det tror jag oxå, ett busigt litet spöke som kollar till oss och blåser i lite extra luft i Mammas simring så den inte sjunker.

En Dröm om Framtiden.

Jag är Absolut inte Naiv och blåögd längre. Jag har lärt mig det mesta i livet och om livet den hårda vägen...
Men med en Dotter på Kyrkogården och två missfall så måtte det väl ändå vara MIN tur nu. Våran tur, Min och Tonys. Detta SKA gå. Men det är en lång väg att vandra. Ni kan få följa med om ni vill...!?



Detta är ju ingen "hemlighet". Bara ni lovar att och svär på att dom ni berättar för kommer ni även berätta för om det hela slutar i Missfall. I sånna här fall brukar ju dom glada nyheterna sprida sig fortare än dom sorgliga.

Jag behöver inga Grattis. Jag är själv knappt glad, har inte och vågar inte förstå än... Fast när ingen ser, när jag ligger själv på kvällarna och väntar på John Blund så tar jag mig friheten att fantisera lite. Fantisera om en varm, mjuk, frisk, levande Bäbis. Våran Bäbis. Det bästa ni kan ge mig är Tumhållning och sen får ni gärna skicka över en massa possitiv energi. A lot of den varan lär ju Behövas..

Kulhult!

Bläää Fortfarande 0 skrivlust... Blev en stunds sovande förut innan jag blev väckt av mobilen. Nu har Fabian kommit hem så vi har precis ätit middag. I brist på annat så slänger jag in lite bilder från igår när vi var på Kulhult och åkte lite pulka.

Glada Ungar påväg nerför backen.


FikaPaus.


Mina fina Kusin med ännu finare Ungar.


Det var halt i dom höga backarna. Men akta er vad det gick, roligt som skam!


Usch jag vet inte hur jag mår i dag, trött och hängig.. Ingen motivation till någonting. Deppigt!
Nåja imorgon kanske det är en bättre dag.

Inte vidare pigg.

Jag har verkligen ingen fantasi för tillfället... Inget att skriva..Idag är jag trött och jag har bestämt mig för att jag får lov att vara det, så nu har jag fått igång min bärbara och ligger i sängen och skriver... Men jag somnar nog snart är jag rädd för. Men sen när jag vaknar då ska jag vara pigg och berätta om min helg.

Nalle, Sorggrupp, Tand.

Igår var en lång dag med mycket känslor och nya intryck.
Jag började dagen med att bege mig till The Boss på G&T för lite prat om sommarjobb. Det gick som smort, vi hade vår "list-Mani" gemensamt... =O) Så den 3 Mars ska jag dit och provjobba så får vi se vad som händer. Lite synd bara att Bossen inte tyckte jag behövde provjobba med Malin för att lära känna henne... Och jag lovade dyrt och heligt att vi skulle hålla isär jobb och privatliv och det tror jag inte blir några problem så duktiga som vi är!!!

Sen åkte jag en sväng till den andra Malin och babblade och busade med min FavvoMax. Vi ritade mindre vackra pirater, kastade ringar och läste sagor och pratade om Framtiden. Max ska jobba med Tigrar när han blir Stor, farliga tigrar som äter hö... Men när jag kommer och hälsar på på hans jobb så ska han stänga locket om dom så jag inte blir rädd. Han är 3 år och helt Underbar. Sen höll jag lite i "Bärnard" oxå fast han var inte lika nöjd med mig som sist den lille.

När jag kom hem möttes jag av ett paket i lådan från Michaela http://zmicca.blogg.se/  med en jätte söt nalle i. Absolut inget jag hade förväntat mig, blev så glad och tårarna sprutade så klart. Tack finaste du, det hade du verkligen inte behövt. Fabian tyckte vid en gång att den skulle stå på Ebbas Hörna så det gör den nu.

Fina Nallen.


På kvällen bar det av till Skövde för ett "SorgGrupp" föräldrar som förlorat barn. Jag var nervig innan men efteråt och under tiden var det så mysigt och skönt. Där satt vi ett gäng mammor och några pappor, helt okända för varann men ändå är dessa okända människor dom som förstår mig allra mest. Träffade även en av tjejerna som jag "umgås" med dagligen i ett forum på nätet, det var verkligen jättekul. Det visade sig att vi båda har varsin bångstyrig halvfinne hemma. =O) Nu längtar jag till nästa gång vi ses.

Fabian är ledig från skolan idag och istället påväg till Gbg med Mormor, mormors väninna och hennes son som är 1 år yngre än Fabian. Dom ska till Lek & Bus landet.

Fick en mobilbild av Mamma på Fabian för en stund. ÄNTLIGEN har den där tanden ramlat ut!


Nu ska vi bege oss in till stan och handla.

Ha en härlig dag i snön.

En Ängel flög förbi.

Så ÄNTLIGEN! Jag har saknat att skriva här dom senaste dagarna. Men nu så är man back on track  igen.
 
Hade en jättedepp igår kväll nä jag gick och lade mig, tusen tankar i huvudet yrde som en snöstorm.
Hur kunde jag vara så "känslokall" när Ebba tog sitt sista andetag.
Grät jag!?! Nää jag tror inte det. Jag var praktisk.

När Ebba blev en Ängel.

Vi satt i soffan, jag med Ebba i famnen. Elin i den andra soffan och Tony i fotöljen. Hon hade haft långa andningsuppehåll i över ett dygn. Hon var redan borta. Det var bara det där lilla trasiga hjärtat som så innerligt fortsatte att slå. Tillslut stannade det. Jag kände hur den lilla kroppen på dryga två kilo liksom blev tyngre och tyngre för att sedan helt plötsligt bli lätt. Det är själen som lämnar kroppen sa Elin. Jag grät inte. Jag började ordna med allt. Ringa SSK så dom kunde komma och dödförklara. Ringa och väcka Jonas och Emma dom ville ju komma in om hon dog. Jag ringde min Bäste Vän Charlotte som åkt hem några timmar tidigare. Hon grät i telefonen, hon fick inte fram ett ljud utan sprang till sin mamma i köket. Jag sa till Charlotte att Elin skulle komma och hämta henne. Jag var kall. Vi bytte om på henne, vet ju av erfarenhet att kroppen stelnar ganska snabbt och då ville jag absolut inte böja i henne. Jag drog ur sondslangen, satte på ny Blöja och fina nya kläder. Elin hjälpte till. Fanns hos mig hela tiden, vad hade jag gjort utan henne. Fått panik förmodligen. Jag bad Tony bära ut Gastuberna, sen tände vi hennes Dopljus för första gången. 
Sen bara vi satt. Jag höll henne så hårt så hårt, ville inte släppa taget om henne. Efter en lång stund frågade Elin om hon fick hålla henne. Jag blev stolt, där satt dom underbara tjejer och höll och pussade på min döda Dotter. Dom älskade henne, det gjorde ont i dom oxå, jag var inte själv fast ändå kände jag mig ensammast på jorden. 

Vi bäddade ner henne i vaggan, sen sov vi. Jag var så trött, hade inte sovit eller ätit på flera dygn. 
På morgonen tittade jag ner på henne i vaggan, det såg ut som hon sov. Vet inte om jag visste då, där, att hon aldrig mer skulle öppna sina ögon. 

På sjukhuset fick vi bädda ner henne i en fin säng. Sen fick vi säga HejDå. Jag gjorde det som en Robot, jag visste att det inte var någon idé att bryta ihop, vad skulle det hjälpa?? Jag pussade henne på kinden, Tony fick hålla emot sängen, det var ju hjul på den och jag är kort så den ville bara rulla ifrån mig. Sen skulle vi gå. I dörren vände jag, bad Tony hålla emot sängen, böjde mig fram och pussade henne för sista gången.  

NI VANN!!!

Jag har bävat inför detta, tanken har legat och gnagt länge. Men nu får det vara nog. Jag pallar ärligt talat inte dom elaka kommentarerna så nu blir det trots att jag absolut INTE vill ett lösenord på bloggen.
Jag skriver ju mest för min egen del och personer som jag tycker om och sånna som jag inte träffar eller pratar med alltför ofta.  Så det är med sorgsenhet jag nu väljer att låsa bloggen.

Ni som vill fortsätta läsa och ge UPPMUNTRANDE kommentarer och absolut inga anonyma kommentarer är välkomna att skicka ett mail till mig omgående.

Det är ju trots allt cirka 300 personer som läser varje dag så det är absolut inte kul att låsa.

Grattis ni som skickar elaka anonyma kommentarer. NI VANN!!

[email protected]

Tillåt mig hånle åt denna stackars människa. Som tydligen inte får så mycket uppmärksamhet i sitt liv.

Anonym om:
Har du några barn? Hur gamla?:

Kanske dags att koncentrera dig på det barn du har kvar i livet!! Tänk på någon annan för en gångs skull!
____________________________________________________________________________________________

Jag tycker synd om dig som måste skriva en sån här kommentar.
Så onödigt. Så ogenomtänkt. Och fruktansvärt barnsligt. Vad är det för fel på dig? Du kan ju omöjligt vara avundssjuk på mitt liv (ingen vettig själ skulle vilja byta med mig). Och jag vill inte byta med dig heller. Jag genomlider hellre mitt helvete flera gånger om än blir en sån patetisk jävel som sitter och skriver elaka anonyma kommentarer på bloggar. Jag blir bara så himla Trött. Stå för dina åsikter istället. Fast det har du nog inget självförtroende till.

Kan du somna gott om nätterna när du skriver sån här skit? Och vad har jag gjort dig som gör att du måste kommentera mig och mitt liv och mina Barn. Jag måste ju uppenbarligen vara lite av en idol för dig. För trots att du tydligen stör dig nått fruktansvärt så fortsätter du läsa.... Galet.

Men eftersom du hemska människa tydligen skulle kunna hantera förlusten av ett barn på ett "exemplariskt" sätt så hoppas jag att det drabbar dig och inte nån annan.

Har du några barn? Hur gamla?

Nu har jag varit duktig. Fått iväg sonen till skolan i tid, med både kontaktbok och frukt. Sen har jag gjort en massa mattetal bakåt i boken som jag hoppat över tidigare. Varför måste det vara så himla svårt!?!?
 
Nu ska jag surfa runt och söka lite jobb, måste verkligen ta tag i detta på allvar nu.... Men jag är nerrvig, känns som ett STORT steg, klivet ut i verkligheten, jag har varit så skyddad här inne i mitt trygga varma hem. Där ute vet jag ju inte vem jag kan stöta på och vilka frågor jag tvinga besvara. Hur är det nu... Har jag 1 barn eller 2..?  JAG har två barn men då brukar ju frågan oftast få en följdfråga... -Jo dom heter Ebba och Fabian. -Jaha, hur gamla är dom då? Ja vad svarar jag.. Det blir jobbigt och obekvämt. Personen som frågar är ju inte alls beredd på mitt svar.... Det blir alltid en tryckande tystnad och spänning som det nästan går att ta på. Usch Jobbigt.

Varför kan inte jag få vara en "Normal" Mamma...??

Mammas Hjärtan.

Sveriges Sexigaste Man.

Sitter och fördriver tiden lite medans Nyheterna är på Tv4. Ligger och kollar på Beck och förundras över hur Persbrant kan va så sjukt sexig trots att åren går...

Mår illa!!! Så fort jag tänker på dagens Pizza så är det nästan så jag får springa på toa och kräkas upp hela jävla skiten. Urk! Jag ska inte käka pizza på mycket länge.

Sweet Dreams.

I Dont Like It.

Svågern kom hit med Pizza precis. Jag hade beställt en Quattro med räkor, musslor, skinka och champinjoner.
Men jag fick lite xtra...... En sjöstjärnetentakel.... Så Vidrigt!!! Jag åt inte mycket kan jag säga... Bläää.

Musslorna plockades oxå bort.
Ingen vidare bild men den bästa.


Sjöstjärna vill jag INTE ha på min pizza.


Nu väntar jag på att min majskolv ska koka klart. Där finns förhoppningsvis inga överraskningar...



Tur att man inte vet alla gånger vad man stoppar i sig...*
usch hemska tanke*

Tänk om man bara kunde få fly till en annan plats..

Jag blir så trött. En del människor har verkligen gett sig faan på att jag är en ond människa som bara sitter här hemma och tycker så jävla synd om mig själv och inte unnar någon annan person lycka i livet. Okej när främlingar anser det men när ens nämaste jobbar sig och håller på. Kan jag inte bara få vara ifred. Visst jag kanske utryckte mig klumpigt och fine jag ber väl om ursäkt då att jag frågade hur saker och ting låg till.
Förlåt. Förlåt. Förlåt.

På min Mammas inrådan så tog jag bort 2 personer från min Facebook av den enkla anledningen att jag inte hade nån lust att veta vad dom höll på med. Sen fortsätter det...... Anonyma kommentarer, kommentarer och mail. Låt mig vara ifred. Jag pallar inte, vill inte. Orkar inte hålla på att förklara mig och ursäkta mig. Jag är väl en jävla Idiot för tillfället och har så varit en tid men det är ju inte direkt så att jag har satt strypkoppel på människor runt omkring mig, alla är fria att gå och vända mig ryggen precis när dom känner för det. 

Jag ska tala om för er alla att jag önskar inte ens min värsta fiende att förlora ett barn. Fy Faan det är Grymt. Att förlora någon som man älskar så högt är mer än fruktansvärt. Jag tror inte att det finns någon fysisk smärta som kan mätas med den man känner när man får sitt barns dödsdom. 

Sen att det finns folk som tror sig kunna järmföra min smärta med sin egen är helt bissart. Jag har tidigare i mitt liv mått dåligt, psykiskt dåligt. Jag har haft dödsångest, jag har inte kunnat sova på nätterna. Jag har fått en panikångestattack då jag på allvar trodde att nu jävlar stannar hjärtat. Jag har gått hos psykolog och käkat piller för att få rätsida på livet. Det var skitjobbigt men absolut inte jämförbart med att förlora ett barn. Ett barn som man planerat och längtat efter.

Jag ska försöka börja "bete dig som en blivande 27 åring istället för en 10 åring!!!"  Men det  är inte så jäkla lätt alla gånger.

Söndag Förmiddag

Nu har jag haft sovmorgon. En välbehövlig sådan, inatt har jag sovit så himla dåligt så jag hade nån timme att ta igen på morgonkvisten. Kvällen spenderades i hemmets lugna vrå. Svågern och Sambon satt vid varsin dator mestadels av kvällen. Men när Familjen B/K kom på oväntat besök så blev till och med dom lite sociala. Jag och Alexandra sörplade alkoholhaltiga drycker och babblade som vanligt. Pojkarna var med på ett hörn. Slängde ett öga på Melodifestivalen,
Lilli & Sussie och Måns var ju helt klart BÄST. Och självklart så fick dom mötas i Duell. Amy Diamonds tyckte vi mest synd om. Vad är tjejen 17 år!?!? Och dom klär henne som 13.... Men det är väl hennes image. Melodiifestivalen igår va ju iaf bättre än förra veckans. (det blev mycket punkter och meningar i det här stycket, sorry) 

Nu har jag precis diskat upp en massa disk och plockat in i diskmaskinen. Försökte övertala sambon till en Låååångpromenad sen när han kommer hem igen, får väl se hur det går med den saken.

Ha en trevlig Söndag. So Long.

Måste ju visa vår nya Bil.
Mamma frågade mig förra helgen om vi letat efter just DEN bilen länge... Jag frågade vad hon menade, Jo registreringsnumret, har du inte sett vad det är sa hon. Jo bokstäverna kan jag men inte siffrorna.
Då hade lilla Mor uppmärksammat att sifferkombinationen är 268. 26/8=Ebbas Födelsedag.
Av all världens sifferkombinationer....... Lite Scary!!!

ALLA HJÄRTANS DAG.

Jag har en snäll sambo ändå, han överraskade mig med ett USB-minne på Alla-Hjärtans-Dag. Jag har tjatat om det i evigheter men vart alldeles för snål för att köpa. Så nu äntligen slipper jag oroa mig för att alla mina kort på datorn ska försvinna.
____________________________________________________________________________________________

Nyss hemkommen från långpromenad med BästeVännen. Det blev lite mer än 9500 steg (att det ska vara så svårt att nå 10 000 steg...) Kommer bli tomt när hon nu tar sitt pick och pack och beger sig till Norge. Nu kan man ju inte ens ringa när man känner för det.

Vårt vackra Lidköping.
 

Påväg mot Tôrget!


Fine Charlotte vinkar Hej Då till Lidköping framför Rådhuset.



Svängde förbi blomsteraffären och "köpte" en fin ros till lilltjejen av Bettan och bytte ett par ord. Människan står med rakbladsvass kniv och snittar blommor mot tummen. Mitt hjärta satt i halsgropen men hon är ju van som tur är. Jag skulle garanterat ha kapat fingertoppen omgående... =O)

Ebba har fått fina roser. Tack! Det värmer mitt hjärta att fler än jag tänker på henne.


Nu borde jag egentligen räkna Matte... Men det blir nog ryggläge i soffan istället är jag rädd för...

Utkast: Solen skiner ...

Solen skiner så vackert. Synd bara att den måste lysa in genom mina Fönster.... Då syns det ju hur smutsiga dom är och varenda litet dammkorn på golvet kan liknas vid snöbollar.. Men jag skiter i det idag..  Jag ska äta en sen frukost, HavregrynsGröt, sen ska jag och sambon med vovve ge oss ut på promenad. 

Sen blir det förhoppningsvis en til promenix med min fina Vän Miss C, imorgon ska ju hon bli Norrbagge! 
Så det är Bäst att passa på... =O) 

Ljuset brinner för våra små.

Nu är jag och sambon mätta och belåtna. Så nu ska jag lägga mig i soffan och invänta Lets Dance. Var borta i Jung förut och inhandlade en alltför stor godispåse... Men det hjälpte med lite godis mot huvudvärken iaf!!!

Hemmagjord Pizza.         Alldeles för mycket GODIS
  

Hoppas ni får en mysig Fredagskväll därute i Stugorna.
_____________________________________________________________________________________________

Var ute och tände ljuset vid Ebbas Träd förut. Ljuset som brinner för alla våra små änglar i Himlen.
Idag brinner det extra starkt för lille
Linus som har firat Födelsedag i Himlen med ett hejdundrande Födelsedagskalas.
Och lille
Liam på 5-månaders dagen. Era Mammor är några bland de vackraste som finns.



EN ÄNGEL I MITT HJÄRTA.

Våfflor idag igen

Nu har lugnet lagt sig på gården. Det har varit fullt hus här.
Täng
och Alexander, Fabian och Max. Max pappa, Simon och Tony.

Täng hjälper knattarna att dela våfflor.
(jag vet, julgardiner och julstjärna kvar..)


"Bill & Bull"


Det är jobbigt att vara vuxen ibland. Stora pojkarna spelade tv-spel och lille Max satt vid datorn och såg på Ronja Rövardotter . Så jag och min gode vän Täng bäddade ner oss i varsin soffa och powernapade en sväng.

Fine Täng.


Fast inte blev det så mycket bättre av det, fortfarande skrämmande trött. En trötthet som bara en STOR Godispåse skulle kunna råda bot på. En riktig Sockerkick!

I helgen är sambon och jag själva, sonen har åkt till sin pappa. Det blir så tomt genast. Och tyst.

Från Dröm till Mardöm på 1 sekund

Hos psykologen idag var det ett lite ljusare samtal. Grät  bara 1 gång. Vi pratade om framtiden, inte alls mycket fokus på Ebba och det som varit. Det känns skönt, känns som att det går i rätt riktning. Vi pratade om mig och mitt förhållande till min kropp. Hon ansåg att jag behövde få komma till en gynekolog som kunde hjälpa mig med svar på alla mina frågor, undersöka mig och se om det verkligen är så mycket fel på mig som jag tror.. Hon skulle prata med min BM och se vad dom kunde göra. Jag vill INTE gå till gyn i Lidköping var mitt enda krav och det förstog hon mycket väl. Nästa gång ska vi jobba med min självkänsla. Jag får absolut inte se min kropp som min värsta fiende. Och det kommer jag inte göra heller den dagen jag oxå klarar av att få en frisk levande bebis.

Det känns bättre nu. Ebba finns hos mig hela tiden varje dag. Fast jag tror att jag på riktigt accepterat att hon ändå inte finns. Hon var en dröm, som förvandlades till en mardröm. En mardröm som jag aldrig kommer vakna ur men som jag sakta men säkert försöker lära mig att leva med. Jag måste lära mig att leva med den där paniken i kroppen och den där besvärliga klibbiga svetten på min kropp. Det finns inga andra alternativ. Den där mardrömmen ÄR mitt liv numera. Fast ju mer tiden går ju mer sjunker den där mardrömmen undan och jag ser bara det fina och vackra med min lilla Ebba. Men ibland vissa dagar och nätter slår den där maran sina klor i mig och sorgen och saknaden gör så där ont igen. Så ont att man vill lägga sig ner på marken och bara få somna för alltid.

Natti Natti

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen krypa ner i sängen. Har varit en riktigt slapp sportlovsvecka med sena mornar men imorgon måste jag gå upp med tuppen, ska vara hos psykologen klockan 8:30.

Sov Sött.

Se så ut i Backen med er.

Nu har lilla familjen avnjutit något av en Gourmetmiddag här hemma. Spagetti och färdig pastasås. Inget vidare om sanningen ska fram, fast ikväll blir det våfflor! Var jätte längesen jag gjorde våfflor, jag tycker inte att det är så fantastiskt men det gör övriga familjen så jag får väl böja mig för majoriteten...

Äntligen har min ena skinka tinat. Trots långkallingar (eller långtrosor enligt Fabian, tjejer har ju inte kallingar), termobyxor och filt så var det ack så kallt om lilla rumpen. Jag och sonen hängde med Lisa med son och tog ett par åk med pulka. Lite scary är det, jag vågade mig på 2 åk, Lisa tog bara 1. Barnen åkte desto mer, men dom tröttna rätt snabbt, är ju sjukt jobbigt att släpa en pulka uppför backen om och om igen.

Nu ska jag lägga mig i soffan en sväng. Jag hade ju lovat mig själv att räkna en himla massa Matte på lovet men det har ju gått så där. Jag är specialist på att skjuta det på framtiden. Men i helgen då jäklar.
 
Lisa.


Jag håller mig krampaktigt i.


Grabbarna Grus.








____________________________________________________________________________________________

Igår  var det den 11:e igen. 5 månader sin lilla Ebba lämnade oss för alltid.
Så långt bort men ändå så nära.
Mamma saknar dig varje dag.

......................

Antar att personer som kommenterar anonymt och elakt vill att jag ska bli ledsen. Så jag kan la bjuda på den och erkänna att jag blir verkligen jätteledsen. Hoppas det får dig/er att må bättre.


Torsdag.

Anonym om Varför smakar kôrven bättre Utomhus?:
Sjukt att folk inte vågar säga vad dom tycker om ditt jävla kontrollbehov! Väx upp! Men som sagt folk snackar bakom din rygg istället, och det kommer du få leva med!
____________________________________________________________________________________

Du vågar ju tydligen inte heller säga vad du tycker om mitt Kontrollbehov eftersom du kommenterar anonymt. Jag anser nog dock att jag inte har nåt vidare kontrollbehov... Jävligt slapp är jag nog om sanningen ska fram. Vad menas egentligen med Kontrollbehov, vad betyder det??

Folk får gärna snacka bakom min rygg, ärligt talat så bryr jag mig inte. Och har folk inget bättre att disskutera än mig så är det ju nästan sorgligt. Och att dom inte säger nått till mig men ändå "umgås" med mig säger väl mer om dom än om mig.

So long för  nu.

Varför smakar kôrven bättre Utomhus?

Ibland är det så Härligt att känna att man verkligen lever. Att bara en hel dag få omge sig me fina människor och bara va. Disskutera allt från livets absoluta början till det allra sista andetaget. Att umgås med "likasinnade", människor som vet hur det är att förlora nån som man Älskar och för alltid kommer att sakna. Det är Guld värt. Tack mina fina tjejjor.

Har fått en konstig kommentar igen.. Fattar inget! Jag kan väl omöjligt ha retat upp någon genom att vara glad över att lill-kusin skulle komma på besök...

Gårdagen i text och bilder.
Fina A med underbar liten dotter kom hit vid 11 snåret. Mycket babblande blev det och en mumsig hemmagjord kycklingsallad. Varför gör man inte sallad oftare? Det är ju bara så Göttigt.
Sen kom Lilla Lisa med son. Han och Fabian sa typ, Hej! Sen försvann dom, dom fann varandra direkt grabbarna.
Sen satt vi och väntade på "sengångaren" Lill-Kusin som aldrig kom. Men tillslut så behagade hon dyka upp. Och återigen fick vi ett rungande bevis på att världen är läskigt liten ibland, det visade sig nämligen att Lisas lillebror är polare med Lill-Kusin...

Sagt och gjort in med ungar och skridskor i bilen och iväg mot Väla Metropolen. Isen sög verkligen, hade snöat lite sån där "hård" tråkig snö så vi siktade in oss på krovgrillningen istället. Smakade som värsta lyxmiddagen, lustigt att allt smakar så mycket bättre utomhus.

Söner. Lillebror David och ett av Mammas Dagbarn och Liston på den snöiga isen.


Grillmästarn är igång. Vem F**n orkar vänta på Glöden?


Förlåt Sötnos, men jag var tvungen. =O) Flåt...


Orutinerad Lill-Kusin som fått för sig att man kan åka skrillor i bäste jacka, utan mössa och med tunna finvantar..
Tösabeten fick ta ett par vantar av mig och Faster fixade en Mössa.



På hemvägen svängde vi förbi Magasinet och inhandlade lite chips och dipp. Var ju tvungna att lyxa till det lite när vi skulle ha två nattgäster. Efter att ha delat säng med en snygg Blondin så var jag ju tvungen att bjuda på frukost och skjuts till hemstaden. Så ett besök på Mc Donalds hann vi med på eftermiddagen innan Lilla Lisa skulle hämta sonen.

Nu är jag TRÖTT. Så ikväll blir det inte många knop gjorda. Ska kolla på Förlossningskliniken och drömma om min och Michaelas framtida privatklinik.. =O)

PussHej

Min Bästaste Lill-Kusin.

Åååå Jag är så Glad så jag nästan skuttar omkring här hemma, trots att klockan är närmare 23 och jag egentligen borde somnat för lääänge sen pga mina ack så tunga ögonlock. Men bäste kusin från Götet ringde förut och framförde den trevliga nyheten att hon var på hemväg och ville umgås med sin kusin.. Wiee!! Lillkusin ska komma och mysa med mig.
Blir dagen som planerat så blir det många trevliga bruttor på schemat imorgon. Sa till Kusin att fixa fram ett par skrillor oxå.

Finaste Lill-kusinen och Finaste Vännen.

Sportlov Dag 1

Snart är första dagen på sportlovet slut... Sportlov är ett av Djävulens Påfund... Det är inte lätt att underhålla en 6-åring fredag och lördag tänk er då att göra det en HEL vecka. Det gäller att hålla dagarna späckade.
Så idag har Fabian varit och lekt med en klasskompis hela eftermiddagen så jag passade på att bjuda in mig själv på kaffe hos lilla Lisa. Vi hann beta av flertalet viktiga ämnen under dom timmarna jag var där. Ibland tycker jag nästan att vi tycker och tänker otäckt lika... Sen hämta Fabian och dra iväg till Öråsen på lite mat och tårta. Och nu hemma igen.
Måndagar är ju helt värdelösa i tv-väg så jag funderar allvarligt på att städa istället. Imorgon är det fullt schema. Alexandra med underbar Dotter kommer hit och hälsar på sen kommer förhoppningsvis Lisa med son oxå.
Och om Vädergudarna är på vår sida så blir det nog skridskoåkning på Öråsens damm på eftermiddagen med lite kôrvgrillning och en och annan halvhjärtad piruett.

Hoppas ni haft en fin dag i solen.

Mormor och fabian på Isen.


Lördagens Kalajjs i Bilder.

Miss C lade genast beslag på Lidköpings snyggaste och trevligaste kille, som numera inte bor i Lidköping... =O(
(varför ska vi tjejer alltid posa med "fingertecken"..?)



Wig njöt av dom sista timmarna innan det var dags att lära sig en ny ålder.
Han verkade dock inte så värst bekymrad över stundande födelsedag.



Malin håller hårt i Sambon. Kanske borde vara tvärtom med tanke på dom två andra grabbarnas blickar.. =O)


Miss C vägrar släppa taget om Lidköpings snyggaste och trevligaste kille. Han börjar dock fundera på flyktvägar och alternativa ursäkter...


Hade varit trevligt att veta vad som disskuteras här.. Alla skrattar, Miss C har handen på mitt ben och det ser ut som jag tillrättavisar henne... Hihihi!


Här anfaller Miss C stackars Anne istället. Kan inte någon Hejjda Kvinnan!?!? ;O)


"Kom nu grabbar nu skiter vi i brudarna och ägnar oss åt det vi sysslade med förr i tiden.."


Blixten Jag och Födelsedagsbarnet.


Miss C bryter ihop i hejdlös gråt när hon inte får lyssna på Carina med Larz Krizters för 100:e gången..


Kvällen slutade på Stadt. Men det kunde kvittat. SÅ TRÅKIGT! Nu ska jag inte sätta min fot där på mycket mycket länge...
(säger jag nu iaf)

Idag fyller mamma år. Grattis Grattis till Henne!

Sugen?

Här sitter jag i min slêtna blå Morgonrock och väntar på bättre Tider. Det är snö, kan inte riktigt bestämma om jag gillar det eller inte... Fast termometern är ju uppe på Plusgrader så snart är den väl ett minne blott... Och då kunde det ju kvittat överhuvudtaget. Fast om det blir snö nästa vecka när det är sportlov så samlar vi ihop ett gäng och drar till Kulhult med en massa gott i picknickkorgen tycker jag allt. Sugen?

Näpp nu ska jag ta en dusch, plocka iordning lite här hemma och sen MÅSTE jag räkna Matte.

Mister du en står dig tusen åter... eller nått...typ....

Tack alla fina Underbara människor som hjälper mig att torka mina kinder torra. Utan er hade livet stått helt still.

Det har varit en bra dag bortsett från morgonens incident.... Men som sagt var sånna ogenomtänkta kommentarer gör mig faktiskt bara starkare. Om jag fortfarande står på benen efter det jag tvingats/tvingas genomlida så vill det mer till att knäcka mig än en kommentar på en Blogg.

_____________________________________________________________________________________________

Halv tolv hade jag lunchdejt med ena finfiner tös från Järpås. Vi käka thaimat och babblade om skola, barn, framtida yrke m.m. Får vi allt ta igen inom det närmaste. Var även inne på Gottis en sväng och bytte några ord med en smått förvirrad Malin, nått paket som var på villovägar. Sen till 7/11 och babbla lite med lilla Lisa. Ett tips: Om ni som jag får för att kika närmare på pajer och bakverk inne på 7/11 tänk på att glaset inte är rakt utan sluttande utåt. Skämdes lite smått när jag drog pannan i glaset med en smäll.....*rodnar*

Sen kom min Täng på visit. Hon är duktig hon, tränar och står i. Betydligt mer karaktär än mig. 

Sen bar det av till Farmor och Farfar på kalas. Smörgåstårta, kakor och gräddtårta. Men jag var inte hungrig efter dagens gigant lunch så jag prioriterade bara kakor och bullar. Det gynnar inte mig men Farfar fyller ju bara år en gång om året..=O)  

Ska nog krypa till kojs rätt omgående och hoppas på söta drömmar.

Pussilipuss

Snälla.

DU SKA HÅLLA DIG IFRÅN DE TRÅDAR JAG ÄR MED I PÅ FAMILJELIV. DOM TRÅDARNA ÄR FÖR MAMMOR SOM FÖRLORAT SINA BARN.. INGA ANDRA!! Där skriver vi om våra innersta känslor, sånt som liksom ingen annan kan förstå. Och där har du ingenting att göra om det bara är snoka du vill.  

Knäckt av en oförstående Människa.

Jag fick elaka kommentarer att JAG begick personangrepp. Men ni som har lust kan ju kika på den smickrande kommentaren jag fick av min kära vän Johanna. Skämmes Ta mej F**N.

Som sagt var detta är min blogg och mina åsikter. Och jag jobbar varje dag med att INTE bli bitter. Och när folk säger till mig att jag HATAR BARN så blir jag alldeles förkrossad. Har jag någon gång påstått att jag HATAR BARN!??!
Jag ÄLSKAR barn. Om jag hatade barn så hade jag väl inte träffat Alexandras underbara Dotter eller fine lille "Bärnard".
Och jag vet många människor som delar mina åsikter om 10 barn, fast att dom INTE lever i min situation.

Den dagen du gått i 9 månader och längtat efter ett barn. Den dagen du hamnar på KSS och tror att snart ska du få möta ditt efterlängtade barn men CTG:n visar att ditt barn håller på att dö. Du tvingas till ett Akutsnitt, dom tar din dotter och springer iväg utan att hon gör ett ljud. 30 minuter senare kommer det en läkare som frågar om hon får lov att stänga av tv:n, sen berättar hon att din nyfödda dotter har ett allvarligt hjärtfel. Tillslut efter ett par timmar får du träffa din dotter och förstå att hon är mycket sjuk. En vecka senare får du reda på att hon har en sjukdom som inte är förenad med liv och din älskade efterlängtade Dotter kommer dö inom det närmaste. Den dagen du har suttit hemma i din egen soffa, i ditt eget vardagsrum och hållt din dotter medans hon tar sitt sista andetag. Den dagen du värmt upp dina fingrar för att känna om hennes hjärta verkligen slutat slå. Den dagen du haft din döda dotter i famnen, bäddat ner henne i en säng på KSS, kysst hennes kalla kind för sista gången. När du annordnat din dotters begravning och suttit i kyrkan och gråtit så du knappt kan andas. Då, den dagen kan du få komma till mig och säga att jag är Bitter och avundssjuk och att jag behöver jobba med mig själv. Vet du vad jag kommer svara dig då..? Det är Okej, man får vara Bitter och avundssjuk. Man får vara förbannad. Man får gråta, skrika och hata allt och alla.

Jag tycker verkligen att du ska lägga ner och jag hoppas att du vågar stå för dina åsikter även i fortsättningen.
Jag hoppas du är nöjd med dina ord och det du har åstakommit denna dag. Jag antar att du förmodligen är såpass nyfiken att du läser min blogg var dag och då borde du veta att jag jobbar MASSOR med mig själv. Små steg i taget och träffar en Psykolog varannan vecka. Och om du tror att det bara är att skaka av sig förlusten av ett barn, att man glömmer i samma stund som man lägger henne i jorden så får du nog ta och tänka om.
 
(Alex Schulman vars flickvän är Gravid med deras första barn ställer sig oxå mycket kritisk på sin blogg till 10 barn.)


FAMILJEN ANNORLUNDA???

Med risk för att förmodligen "provocera" någon så bara måste jag skriva om det innan det bubblar ut ur öronen på mig. Jag antar att det var några som såg programmet: FAMILJEN ANNORLUNDA igår..!? Det gjorde INTE JAG!

Nu kommer det bli mycket svordommar och förmodligen "svårläst" men ni som inte har nått bättre för er kan ju läsa vidare.

Jag blir så arg på detta programmet, så arg att jag inte ens klarade av att se på det.. Familjen Annorlunda..??
Det är väl inget annorlunda med att skaffa 10 ungar... Det enda det är är IDIOTISKT. Hur kan dessa 10 barn nånsin kunna känna sig älskade och speciella när dom dygnet runt delar mammas och pappas uppmärksamhet med 9 andra.. Jag hoppas verkligen inte programmet gjort som media och framställt familjen som "Hjältar".
HJÄLTAR
va F*n skojjar dom med mig eller...

Jag ska tala om för er vilka föräldrar det är som är Hjältar, det är dom vars barn inte finns fysiskt i familjen. Det är dom mammorna och papporna som hållt sitt barn i famnen medans det tagit sitt sista andetag, mammor som vetat om att bäbisen dom just ska till att krysta ut redan lämnat livet. Hjältar är dom pappor som bäddat ner sin älskade och efterlängtade son eller dotter i en vit kista och sen bärt ut den till graven. Hjältar är dom syskon som trots att dom inte kan "se" och "ta" på sitt syskon ändå är stolta syrror eller brorsor.
Familjen som resten av livet kommer sakna ett barn, som firar födelsedag utan att se förändringen år från år. Familjen som för alltid kommer få brottas med en massa frågor utan svar. Familjen som bara kan fantisera om hur deras dotter/son skulle se ut eller vem hon/han skulle bli mest likt.
DÄR HAR NI FAMILJEN ANNORLUNDA.

Att skaffa 10 barn borde rent utav vara FÖRBJUDET.

KALLT!

Jaha. En ny dag. Undra vad man ska hitta på... Ska ta en dusch nu iaf och sen MÅSTE jag räkna lite Matte.

En Dag med Underbara VÄNNER.

Idag har varit en lovely dag, bortsett från huvudvärken som smygit sig på nu på kvällskvisten.

Jag började min dag med att gråta ut ett massa tårar hos psykologen. Jag har börjat få sån himla dödsångest, så det tog jag upp med henne idag. Och det var tydligen "helt normalt" när man gått igenom en rejäl kris. Jag "skröt" om mina framsteg, om att jag vågat hålla en liten levande, frisk bebis. Hon tyckte jag var duktig och ville veta vad jag hade för känslor angående det. Det var då jag grät. Grät över det vi aldrig fick, saknaden av nått man längtat så efter men som sen bara försvann. Jag grät över min kropp, kroppen som jag inte har något som helst förtroende för. Kroppen som jag inte litar på för fem öre. Hon fick tårar i ögonen och sa att hon såg min smärta och att de tårar jag grät var äkta sorgetårar. Tårar över hur jävligt livet faktiskt kan va.

Sen åkte jag till fina Kusin och Faster på PressByrån och tjatade bort ett par minuter. Det var skönt, då kom jag på andra tankar. Jag blev Glad!

Sen hade jag tre vackra Damer på lunch och en söt liten "Bärnard". Lille Bärnard kräktes på min soffa när han fick syn på Miss C, men det gör inget. Han kompenserade upp det genom att våga somna i mitt knä. Det värmde mitt såriga modershjärta, Jag klarade av att få en liten Bäbis att somna. Än sitter takterna i och snart är det min bäbis jag ska somna. Så länge får jag öva på LillBärnard. Det blev mycket skvaller med Fru K, Miss C och Malin. Miss C gav oss "tråkiga" stadgade människor lite tips på hur man sätter fart på sexlivet... Tror dock inte jag får med min käre sambo på rollspel. Men om du får med din man Fru K så kanske han kan ha inflytande på min sambo..? =O)

Sen tog vi en sväng på kyrkogården. Lilla Malin hade med sig en jättefin Alla Hjärtans Dag present till lilla Ebba som hennes duktiga Floristsyster gjort. Var verkligen jättefint. Tanx.

Orkar inte ladda in kort på FB sen i fredags så jag slänger in några här.

Snyggaste Blixten i stan.


Sara och Malin dansar Markoolioo Steg.


Sweet!


Fia, Malin, Sara och Zandra med sina grymmeSkor.


Blixten gör Snöängel.


Nu ska jag slänga mig i tvsoffan och hoppas på att alvedonen börjar verka.

Tjingeling.


RSS 2.0