MORGONENS TIPS!
Blir väldigt MYCKET skum...
Nu ska jag ta med mig huliganerna och skjutsa lillebror till skolan.
Tjingeling.
Ja se det regnar! Det var väl Roligt... NOT!
Sovit kasst inatt, pga allt regnande och blåsande.
Var ju som sagt var hemma hos moder och fader igår och käka.
Först bjöds det på kantarellpaj och skink- och broccolipaj, sallad och bröd, till ett helt kompani ungefär.
Till "efterrätt" blev det krabbor och kräftor, ostar och bröd.
Familjen Axelsson
Pappsen och Lillebrodern.
Maten.
Mmmm... Delikatesser.
Finaste Sonen.
Mätt som bara den blev man. Jag vräkte ju såklart i mig eftersom det inte är allt för ofta som det bjuds på krabba.
Sen hann jag med att göra ett par pärlplattor oxå.. Än så har man barnasinnet kvar. =O)
I eftermiddag så bär det återigen av ut till Väla. Veteranerna och nybörjarna ska åka till Kiel Again.
Så Stora Syster Yster (aka Me) ska vara hus- djur- och barnvakt.
Så det blir jag, Fabian, David, Tobbe och grannarnas tre ungar som ska husera på Öråsen.
Så ikväll får jag INTE störas för då ligger jag och bubblar i Jacuzzin... =O)
Har ju även blivit tvingad av min odräglige äldsta lillebror att det ska äta tacos.
Nu ska jag in å väcka grannarna för att överlämna en massa kräftor och 2 krabbor som blev över igår.
Jag är lite "sjuk".
Fredagskvällen spenderades med bästepersonerna i hemmets lugna vrå.
Var väl dock kanske inte så lugnt alla stunder, vin och spel och ljudnivån höjs genast ett par decibel.
Om blickar kunde döda... Fält ger marker till alla andra utom Frugan. 
Jonas vann! Endast pga min tråkiga sambo som alltid ger upp i spel.
Käkade Tacos och Pitabröd med kyckling. Sen hade Fröken Täng blivit tilldelad att fixa efterrätt.
Så kladdkaka med grädde avnjöts fram på småtimmarna.
En hel del Gutar Hero spelande blev det oxå, sköj så. Man blir lite smått beroende.
Pluttisarna tar en match. 
Jag och Emma har roligt..... Ser det ut som iaf. Sjukt snygg Bild! 
Mår som jag förtjänar idag, men So What...
Ikväll ska vi hem till Mor och Far. Ska bjudas på välakräftor, skalhamnsKrabba och diverse andra godsaker. Kanske blir en omgång bowling på Wi-spelet oxå. Risken är väl bara att man vaknar med en jäkla träningsvärk imorgon.
Är det bara jag som har någon slags rastlöshet och energi i kroppen på bakfyllan...!??!
Försöker övertala sambon att vi ska ta ner det där päronträdet, men han är mindre sugen.
Han är aldrig sugen på mina förslag.... Och inte jag på hans... =O)
Min Blåmes.
Tänkte jag skulle visa några bilder från mitt äventyr här hemma i förrgår.
Satt och pratade i telefon i godan ro när det helt plötsligt kom en liten Blåmes (tror jag det är) kom inflygandes genom dörren.
Jag lyckades få tag i den. Han var lite groggy efter att ha förskt flyga igenom mitt fönster ett par gånger.
Här sitter han ute i det fria. Dagens goda gärning!
Nu ska jag ge mig på ekvationerna igen. Very Nice!
VERONICA ÄLSKAR SIN KUSIN CAROLINE MER ÄN MYCKET ANNAT! =O)
En vacker tanke.
På himlen trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden,
ett par var mina och och det andra paret var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren.
Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns bara ett par fotspår.
Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.
Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta.
"Gud, du sade när jag en gång bestämde mig för att följa dig att du skulle gå med mig hela vägen.
Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns det bara ett par fotspår.....
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde det som mest."
Gud svarade:
"Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig.
Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår,
då bar jag dig."
_____________________________________________________________________________________
Denna vackra tanke (jag kallar det tanke, kommer liksom inte på nått bättre att kalla det) fick jag hemskickad på posten strax efter vi fått beskeden om Ebbas öde. Jag läser det ofta när jag behöver lite extra styrka.
Vykortet sitter på en hedersplats vid "Ebbas Hörna".
Arg som ett Bi!!!
Men jag väntar nog en stund tills jag lugnat mig lite så det inte blir förhastade slutsatser...
DUBBELMORR.
Dagens TIPS:
Se för FAAN till att prata med varandra om vad ni känner, tycker och tänker.
Livet blir så JÄVLA mycket lättare då.....
Svårt att räkna ut annars hur folk mår och känner.
MORR MORR MORR MORR........
Finns ingen mening.
Hon var inte förgäves det vet jag redan, skulle vilja försöka förklara det här och nu, men det är liksom en smula för invecklat och väldigt personligt... Men jag är väldigt andlig av mig, har jag alltid varit.. Och efter allt detta tragiska som hänt så har liksom pusselbitarna i mitt liv fallit på plats. Jag har funnit meningen i livet. Tack vare min dotters öde så har jag funnit min mening. Jag har famlat i mörker och mått oerhört dåligt en större del av mitt liv, nu känns det som jag vet varför. Det låter förmodligen helt knas, men det går liksom inte att förklara.
Jag ska iaf förverkliga en av mitt livs stora drömmar som jag många gånger tvivlat på och saknat motivationen till.
Jag ska läsa till Sjuksköterska och sedan till Barnmorska. Nu äntligen så har jag funnit min motivation som jag saknat.
Jag vill hjälpa andra som tvingas gå igenom det som jag måste göra.
Min mening i livet. Mamma Älskar Ebba,
Ebbas Träd
Jag hade ju själv tänkt tanken att köpa ett träd och plantera till minne av Ebba, jag sparade ju hennes dopvatten för att hälla över trädet till och med.
Trädet är planterat på väl utvald plats, fast än så länge har jag inte hällt över Ebbas dopvatten, tänkte vänta tills minnesstenen kommer på plats. Ska ha en fin vanlig sten i lagom storlek som det ska graveras in "EBBAS TRÄD" på, så har ni en fin sten på lager så säg till.
Äpplet.
25 Augusti 2008
Jag och vackraste kusinen åkte till kyrkan redan vid 9 för att titta och förbereda sig mentalt.
Jag var rädd för att jag annars skulle gripas av panik och vägra gå in i kyrkan när begravningen började, vi ställde även dit hennes dopljus och två fina fotografier på lilla Ebba.
Det var så vackert i kyrkan. Alla underbara blommor ifrån alla ännu mer underbara människor som tänker på oss och stöttar oss. När vi gick in i kyrkan såg jag fina Fru K helt söndergråten, då brast det... Fick bita mig hårt i läppen och fokusera på golvet. Fabian grät, jag grät, alla grät.
Just nu känns det ganska så skönt. Vi har varit vid graven två ggr i eftermiddag och kväll.
Vi kom precis därifrån, vi var där och tände ett par ljus.
Efter begravningen stannade jag, Tony och Fabian kvar i kyrkan en stund.
Jag skickade hem bästebrudarna till att sätta på lite kaffe. Så när vi kom hem var det fixat och ordnat med porslin och fika på bordet. NI ÄR BÄST! Uppskattas. Sen fikade vi och skrattade. Grabbarna spelade guitarHero och jag rotade fram alla gamla fotoalbum med festkort så vi flickor hade nått att garva åt.
Tack för att ni följde med hem. Ni gjorde dagen ljusare.
Pojkarna leker.
Mina Flickor.
Pojkarna.
Vi kanske inte e så snygga alla gånger Men vi är JÄVLIGT bra. *ler*
Fick ett så fint sms av Favvokusinen när hon hade åkt härifrån:
Nu har lilla Ebba sagt farväl... Dimman har lättat och kvar är en strålande sol.
Hon lyser på oss och ger oss värme.
Hon ser till att vi har det bra.
Min älskade kusin och stora tjejen.
Jag är så lyckligt lottad som har vänner som ni.
Ni lockar till skratt även när det är svårt.
Undra vad för ord som kommer ur Sandras mun...
Fläskfile på Milano.
JAG ÄLSKAR ER och är EVIGT TACKSAM för att ni funnits för mig denna mitt livs svåraste dag.
Ebbas blommor från Mamma, Pappa och Storebror.
Norra Härene Kyrka.
Älskade Charlotten tänkte på oss och skickade blommor.
Tack vännen, Saknar dig Massor, Jämt.
Men snart Kommer jag.
Blommor från Charlotte.
Det blev ett ganska konstigt inlägg tror jag, men jag är inte mig själv....
SommarLandet
Var och beställde ett jättefint hjärta med Röda Rosor, lite vitt och en fjäril.
Hela Ebba har blivit ett slags fjärilstema, låter kanske konstigt, men jag förknippar henne liksom hellre med en fjäril än en ängel på nått sätt. En fri och vacker fjäril. I begravningsannonsen fanns en fjäril och på gravstenen blir det en fjäril och en fjäril i blommorna på kistan. Och jag har köpt örhängen med fjärilar som jag ska ha på torsdag.
Idén kläcktes när jag fick ett jättefint blomsterbud med en stor fjäril i. Tack Cissi och MIcke.
Träffade en helt fantastisk människa igår oxå. Var på Majåkers kyrkan och lämnade noter till en tjej/kvinna som ska spela och sjunga på begravningen. Wow vilken människa. Mer sånna åt världen. Hon hade själv förlorat ett barn och hennes dotter en storebror så hon pratade så fint till Fabian om hans lillasyster. Slutade med att vi fick med oss en bok som förklarar vad som händer när ett barn dör... En version som jag gärna vill tro på iaf. Den är skriven som en saga för barn.
Så vacker, jag läste den en gång för Fabian och en gång till själv när han lagt sig.
Den är så fin så jag vill läsa den för hela Världen.
Måste bara skriva ett litet utdrag ur boken Sommarlandet:
Då ser barnet att Han Som Alltid Väntar gråter.
Det faller stora tårar från hans ögon. Barnet kommer inte längre ihåg vad gråt är, för på sommarängen är det ingen som gråter, där är allt bara sång och glädje. Men barnet gråter tillsammans med Han Som Alltid Väntar, det gråter för något som det inte längre vet vad det är.
Du och jag vet varför barnet gråter. Det gråter därför att det inte längre är där det alltid varit förut, hemma hos mamma och pappa. Men barnet kommer ju inte ihåg det längre, det är bara vi som gråter när någon tagit ett steg åt sidan och är död. De som har gått igenom Den Mörka Dalen är liksom på andra sidan om gråt och alla skuggor.
Men Han Som Alltid Väntar kommer ihåg hur det var förut. Han vet om oss som bor på den här sidan av Den Mörka Dalen, och därför gråter han tillsammans med oss, samtidigt som han torkar barnets tårar och lockar det att le igen.
Det är då som den tredje ängeln kommer. Han Som Alltid Väntar ropar aldrig på den ängeln.
Det behöver han inte, för den ängeln kommer så snart Han Som Alltid Väntar gråter. Då kommer den ängeln och ställer sig tätt intill Han Som Alltid Väntar. Ängeln ställer sig så nära att den får tårarna på sig, ja, så nära att den säkert kan höra hjärtat slå hos Han Som Alltid Väntar.
Den ängeln heter Tröstens Ängel.
......................................................................
Sedan tröstens ängel gått --och jag tror nog att du vet vart den ängeln är på väg---sitter Han Som Alltid Väntar en lång stund bredvid barnet.
Jag tror att barnet kryper upp i hans famn, och kanske somnar det igen och drömmer lite till innan det vaknar helt och hållet.
Han Som Alltid Väntar ser på barnet.
-Du är Ebba, säger han, om det är barnets namn.
Då kommer barnet ihåg sitt namn. Hon reser sig upp och ler och tar Han Som Alltid Väntar i handen.
-Och du är Jesus, säger Ebba högt innan hon släpper hans hand och springer barfota ut på sommarängen.
__________________________________________________________________________________________
Det blev ett ganska långt utdrag men boken är så Fantastisk.
Min Vackra Lilla Ebba.
Snart dags.....
Nu är det bestämt... På torsdag är det dags för Ebbas begravning.
När vi fick datumet blev jag alldeles tom.. Känns som att det är först nu jag börjar förstå vad som egentligen hänt.
Vi ska verkligen infinna oss i kyrkan på torsdag, se hennes lilla kista stå där framme och ta avsked av vårt barn.
Mitt lilla barn som nyss låg i min mage och var så himla efterlängtat... Nu finns hon inte mer och det känns som att jag inte ens varit gravid..
Är så trött hela tiden. Skulle kunna sova dygnet runt, vilket jag ju nästan gör iofs.
Hur ska allt bli som vanligt igen... Kommer jag nånsin att kunna somna om kvällarna utan att gråta först.
Inget kommer nog bli som vanligt. Hur skulle det kunna bli det, hon finns ju i mina tankar hela tiden.
Funderade på att plocka undan hennes vagga förut, men det går faan inte.. Den får nog stå där den står.
Den är ju så fin den är ju hennes.
Var på socialkontoret igår och skrev på faderskapspappren.
Knappt man vet om man ska skratta eller gråta. Men nu är det "officiellt" iaf att Tony är Ebbas pappa.
Tycker så himla synd om honom som inte fick bli pappa på riktigt.
Han hade blivit en av dom Bästa.
_______________________________________________________________________________
Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då
orkade inte mitt hjärta slå.
Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.
Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och älskar er så.
3 veckor.
Jag skulle bädda ner henne i vagnen och följa Fabian till bussen för att sedan ta en promenad.
Vi skulle fika på stan med kompisar och shoppa bebiskläder.
Vi skulle bada henne och gunga henne i babysittern. Hon skulle ligga i min famn och somna.
Inget av det där blev av.
Inatt klockan 1 är det 1 vecka sen hon dog. Våran lilla Ängel.
Vet inte om jag förstått än vad som hänt.
Jag har förlorat mitt barn....
Mitt barn som jag burit på i 9 månader men sen bara hann träffa.
Vi fick aldrig lära känna varandra. Livet är orättvist.
Varför hon?
Varför vi?
Finns det någon mening?
Vi var och beställde en gravsten igår. Vi skulle inte behöva beställa gravstenar, det ingick inte i planeringen......
Vi skulle ju för i helvete vara lyckligare än någonsin nu.
Ge tillbaka min älskade lilla dotter nu!!!!
För jag saknar henne så jag nästan går sönder.
Hon ska vara hos mig., där hon är nu kan jag inte skydda henne,
inte trösta henne när hon gråter och jag kommer aldrig att få se hennes första leende....
Lilla Ebba.
Mitt barn du försvann, for till ett främmande land.
Långt bort från smårta och gråt, jag kunde inte skydda dig mitt barn, Förlåt.
Jag hoppas du ser ner på oss, ser vår gråt och förstår hur mycket vi älskar dig vårt barn.
Du är för alltid en del av oss, Älskade barn kom hem..... Du fattas oss..
Funderar....
Kommer aldrig nånsin mer sätta min fot på något av ställena ever..
Har varit ute och läst en massa om Ebbas sjukdom och andra fall.
Under hela min graviditet så har jag haft en slags magkänsla om att allt inte stått rätt till men ingen har lyssnat..
Jag ska försöka förklara hur jag menar på ett någorlunda vettigt sätt.
Min mage fullkomligt exploderade runt v 22, sen hände liksom inget mer... Jag tyckte det var lite konstigt för med Fabian fick jag bautamage. Men på MVC fick jag till svar att alla graviditeter är olika och går inte att jämföra.
På första UL så låg Ebba alldeles stilla i magen. Fast det var ingen som höjde på ögonbrynet utan vi fick en ny tid 1 vecka senare. Många har fått sin diagnos fastställd efter detta eftersom att det är typiskt för dessa barn att inte röra på sig i magen. På nästa UL så fastställdes att Ebba hade vätska bakom hjärnhalvorna. Läkarna bedyrade dock att detta var vanligt och brukade alltid försvinna runt V25. Vatten bakom hjärnan är ett stort tecken på Trisomi 18, här ska en läkare absolut reagera, vi fick inte ens en tid för nytt UL. Bokade sen dock på egen hand ett tredje UL, då hade vattnet "tydligen" försvunnit och hjärnan såg normal ut likaså hjärtat. Vilket är JÄVLIGT konstigt.... Dom lyckades alltså missa ett STORT hjärtfel och en sjukdom som ska kunnas upptäckas på UL, trots att dom hade 3, förlåt 4 chanser på sig, gjorde ett UL i vecka 12 oxå. Påpekade flera ggr på MVC att jag tyckte bebisen rörde på sig så lite. Fick till svar att det nog var en bebis med "lugn personlighet"... Ooo Faan!!! Enligt Barnmorskans mätningar på MVC så skulle jag få en stor bebis....
Hur fel kan man mäta eller??? Sista kontrollen så bad jag att få väga mig. Jag hade då en vikarie som tyckte det var underligt att jag bara hade fått väga mig på inskrivningen. 6 kg hade jag gått upp, det syntes på BM att hon tyckte det var alldeles för lite. Blev ju även framflyttad 2 veckor, vilket kändes såå FEL, deras datum var en omöjlighet. Men det är klart jag blev framflyttad, dom gör ju sina mätningar och hon växte ju så sakta pga sjukdomen. Men det var ingen som lyssnade på det heller, för deras mätningar är ju SÅÅÅ exakta..
När jag berättade allt detta för dom på NEO, var dom alldeles häpna över hur barnmorskan kunnat uppskattat så fel och att ingen upptäckt dom fel som fanns och att ingen tagit min oro på allvar.
Dom tycker att jag absolut ska kräva ut mina journaler när jag orkar.
Det kanske inte kan hjälpa mig, men kanske någon i framtiden.
Sen blir man ju så himla kluven. Jag är ändå superglad över att hela situationen blev som den blev.
För hur kul kan det vara att avbryta en graviditet runt V20... Eller gå en hel graviditet och veta att barnet kan dö vilken dag som helst. Trisomi 18 barn brukar nämligen oftast dö i magen eller vid förlossningen. Det föds endast cirka 7 barn i Sverige per år som lever. Så hon är unik min lilla Ängel.
Jag hade abslout inte mått så som jag mår nu om hon hade dött i magen, nu hann vi träffa henne och va med henne.
Det är det viktigaste för mig.
Men snälla ni. Har ni en magkänsla så tänk efter en extra gång om den inte kan vara värd att lita på och var jävligt kritisk och ifrågasättande när ni kliver in på ett sjukhus.
Usch känns nästan som att jag sítter här och bedriver nån slags skäckpropaganda. Det är absolut inte meningen, var bara tvungen att spy lite galla över Lidköpings sjukhus och min Barnmorska på MVC.
Jag kan och vill.
Hon, min lilla Dotter gav mig styrka jag inte visste om att jag hade.
Jag har alltid varit rädd för döden. Att det är slutet, att man dör med kroppen.
Jag tror inte det är sant. Kroppen är bara ett skal och ibland föds det en vacker själ i en trasig kropp.
Kroppen är bara en farkost under vår tid här på jorden.
Jag tog kort på Ebbas skal här hemma i vaggan. Kändes konstigt men hade jag inte gjort det så hade jag ångrat mig. Nu har jag bilderna och kan slänga dom om jag vill, en valmöjlighet. Man måste se till sig själv i svåra situationer, det är ju trots allt vi som ska leva vidare. Tänker på begravningen. Den ska vara fin, den ska vara vi.
Jag vill planera allt själv, så att det blir våran hyllning till Ebba. Trots att hon var liten och inte fick leva så länge så är hon värd en riktig begravning och en riktig viloplats.
Jag drömmer om Ebba på nätterna. Men inga mardrömmar, bara fina drömmar, lyckliga drömmar.
Ebba finns någonstans. Åtminstone i mitt hjärta.
Alla sagor har ett slut. I livet har alla slut en ny början.
Så tacksam.
Vet inte hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka allt det som ni alla gett mig....
Alla fina sms som trillar in på mobilen då och då gör min värld så otroligt mycket lättare för tillfället, bara vetskapen om att någon tänker på en. Att man inte är själv. Att vår historia berört och fått så många människor att stanna upp och tänka till lite gör att Ebbas tid här på jorden inte var helt i onödan. Jag vet att hon inte föddes förgäves, hon hade nått att lära oss.
Att ta vara på varann. Hon lärde oss att livet inte alltid blir som man tänkt sig och att man klarar mer än vad man nånsin trott. Hon har gjort iaf mig till en starkare människa. En människa som hädanefter kommer att ta tillvara på livet och glädjas över det jag har var dag.
Alla kommentarer här på bloggen visar oxå vilka otroligt fantastiska människor det finns.
Även om ni tycker att ni är otillräckliga och att det ni skriver känns litet jämfört med hur vi känner så är det absolut inte så.
Minsta lilla ord värmer och hjälper. Jag har trott att människor som går igenom en jobbig tid i livet vill bli lämnade i fred att små ord inte gör någon skillnad, att en kram känns liten... Men nu har jag lärt mig att så absolut inte är fallet.
Jag kan inte göra mer än att säga Tack och lova er att göra samma sak för er den dagen det behövs, för alla går vi igenom svåra skeden i livet. Fast jag hoppas av hela mitt hjärta och av hela min själ att ingen nånsin ska behöva förlora ett barn. Barn ska inte förloras, barn ska sprida glädje och lycka och ta över efter oss.
Alla fina blommor vi fått. 
Tack Lisa och Rasmus för dom fina blommorna.
Tack Bettan och Markus och tacka resten av Andersson familjen.
Tiden står still....
Vet inte vad jag känner eller tänker just nu, allt är som en dimma.
Hon somnade så fint i min famn. Jag kände hur livet sakta gled ur henne.
Jag var lugn. Skrämmande lugn. Fast jag visste ju vad som skulle ske och jag ville finnas där för henne.
Vi klädde om på henne. Fina nya kläder. Jag tog ur sondslangen och bytte blöja. Hon var så fin min lilla ängel.
Fridfull. Vi bar ut syrgasen för att vi skulle kunna tända hennes dopljus, sen satt jag med henne och grät. Ville inte lägga henne ifrån mig. Inte släppa taget.
Efter ett par timmar bäddade vi ner henne i vaggan med alla hennes gosedjur och la oss i sängen bredvid.
Utmattade av gråt och smärta.
Vid middagstid lyfte vi ur henne ur vaggan. Storebror tog farväl av sin lillasyster medans tårarna rann tyst ner för hans kinder.
Jag bar henne på riktigt, för första gången, så som man ska bära sitt barn, utan en massa sladdar och slangar som sitter fast överallt. Ut till bilen för att åka till KSS och lämna henne.
Jag bar min döda dotter igenom hela KSS upp till NEO avd.
Jag var stolt över att bära henne i famnnen. Stolt över att vara mamma.
Jag fantiserade att hon levde, det såg ju så ut. Hon såg ju ut som att hon sov.
Fast hon var kall, isande kall.
Dom hade gjort iordning en fin säng till henne. Vi bäddade ner henne och började säga hejdå.
Vi skulle ju lämna henne där. Ögonblicket var inne, sista gången vi skulle få se henne för altid.
Mitt liv kommer aldrig att bli detsamma.
MAMMA ÄLSKAR DIG LILLA EBBA.
11 September 2008
Hon är död.
Min dotter är borta.
Fast hon är inte borta på riktigt.
Hon finns i hela mig.
I hela mitt hjärta.
I hela min kropp och själ.
Jag älskar henne så innerligt.
På andra sidan och tillbax.
Ängeln blir svagare och svagare. Sen igår natt så har hon långa andningsuppehåll på nästan 10-15 minuter men varje gång hittills så lyckas hon på egen hand komma igång. Hon kämpar så tappert till ingen nytta. Jag ger henne i tysthet tillåtelse att ge sig av varje gång. Igår döpte vi henne här hemma i ilfart, min mormor hade redan sytt in hennes namn på dopklänningen. Det var jag, Tony, kyrkoherden och Ingela och Anna-Karin från NEO som var med.
Vilket dop va.... Vi kunde inte ens tända hennes dopljus pga syrgasen, men det var ändå jättefint och jag vet att jag ångrat mig om vi inte hunnit.
Pratade om hur vi ska gå tillväga när hon dött förut. Vi måste ju köra henne till KSS och sen får vi lämna henne där.
Då bröt jag ihop. Tänk när jag blir tvungen att lämna henne ifrån mig. När jag ska titta på henne för sista gången.
Shit jag kommer inte palla......
Charlotte, Ebba och sjuksyster Anna-Karin från NEO.
Min Familj
Ebba och dopklänningen.
Home sweet Home.
Med skräckblandad förtjusning vaknade jag i morse i den oerhört obekväma sjukhussängen.
Dags att lämna tryggheten på NEO... Vad faan har jag gett mig in på???? snurrade i min skalle....
Men nu är vi hemma, ängeln skötte sig exemplariskt på hemvägen.
När vi kom hem stog gulliga Ammi och väntade. Hon jobbar med NEO-vård i hemmet, så hon var här i någon timme och hjälpte oss att installera oss en smula. Vi kommer få besök av NEO varje dag denna veckan vilket känns jättetryggt.
Trodde jag skulle få panik av att inte ha alla larm och grejer som vi haft på sjukhuset, men icke. Känns skönt att slippa alla lampor som blinkar och apparater som tutar. Nu har hon endast ett s.k apne-larm som larmar om hon har andningsuppehåll mer än 20 sekunder. 2 larm har vi fått här hemma hittills. Fast som tur är så kommer hon igång snabbt bara man stimulerar henne lite.
Det är så skönt att vara hemma. Fast man är nog mör om nån dag eller två. Det ska nämligen sondmatas var tredje timme....
En mysig dag idag. En dag att minnas med glädje.
Återigen tack för alla jättefina sms, samtal och kommentarer. Love You All.
EBBA PÅ VÄG HEM
FÖRSTA BILDEN HEMMA
Snart hemma för gott.
Jag känner för Fabian. Han som hade så stora förväntningar och längtade så.
Hur ska jag kunna se allas bebisar?
Allas barnvagnar?
Se alla dom som har det som jag blivit lurad på...
Hur ska vårt liv bli?
Kanske kommer jag att förlora mer än bara en dotter..
Hur överlever man när man varje dag kommer undra när lillan ska dö?
Hur väntar man på döden?
Och hur tar man emot den?
Hur faan tar man adjö av ett barn?
Jag känner skam över att redan fantisera om en ny graviditet och ett nytt barn. Nytt är ju helt fel ord.
Jag vill inte ha ett nytt, jag vill inte ha ett annat. Jag vill ha en frisk liten Ebba.
Jag hoppas verkligen att allt detta onda för nått gott med sig i framtiden.
Jag hoppas att jag en dag får en lika vacker dotter som nu.
Ett friskt litet pyre som vi kan se delar av lilla Ebba i.
Nu ska jag bege mig iväg till sjukhuset igen.
Nästa gång jag är hemma är för gott.
