Jag har haft en Ängel i min Famn

Jag kan och vill.

Jag är så himla tacksam för att jag följt mitt hjärta i hela den här situationen. Att jag gjort precis som jag velat för att jag i efterhand inte ska ångra någonting. Jag är så glad över att jag vågade ta med henne hem. Nu har jag saker här hemma som jag kan ta på och minnas Ebba. Jag kan se henne framför mig liggandes i sin vagga, för det har hon ju trots allt gjort. Hon har legat i soffan, våran soffa. Det känns som att Ebba finns kvar i vårt hem, att hon fortfarande är närvarande. Tänk om hon dött på sjukhuset, då hade hon ju aldrig vetat vart hon egentligen hörde hemma. Tänk om hennes själ blivit kvar på Avd 46..... Jag är så tacksam över att jag hade modet och styrkan att hålla mitt barn i famnen under hennes sista trevande andetag, det var ju i mina armar hon hörde hemma.
Hon, min lilla Dotter gav mig styrka jag inte visste om att jag hade.

Jag har alltid varit rädd för döden. Att det är slutet, att man dör med kroppen.
Jag tror inte det är sant. Kroppen är bara ett skal och ibland föds det en vacker själ i en trasig kropp.
Kroppen är bara en farkost under vår tid här på jorden.

Jag tog kort på Ebbas skal här hemma i vaggan. Kändes konstigt men hade jag inte gjort det så hade jag ångrat mig. Nu har jag bilderna och kan slänga dom om jag vill, en valmöjlighet. Man måste se till sig själv i svåra situationer, det är ju trots allt vi som ska leva vidare. Tänker på begravningen. Den ska vara fin, den ska vara vi.
Jag vill planera allt själv, så att det blir våran hyllning till Ebba. Trots att hon var liten och inte fick leva så länge så är hon värd en riktig begravning och en riktig viloplats.

Jag drömmer om Ebba på nätterna. Men inga mardrömmar, bara fina drömmar, lyckliga drömmar.
Ebba finns någonstans. Åtminstone i mitt hjärta.

Alla sagor har ett slut. I livet har alla slut en ny början.

så fint du skriver!

Tror du har helt rätt.

Det känns säkert konstigt och hemsk när det sker,men efteråt bra när man som du skriver kan känna lilla Ebba i hemmet.

Sjukt strongt gjort av er att ha henne hemma den sista tiden,och ännu mer impad var jag när jag läste att ni själva körd ein med henne,att du gick där med henne i din famn,så stolt!

Och du...du har huvudrollen i mitt livs värsta mardröm,men du sköter den uppgiften galant,och nu är jag rädd på samma vis som innan,så tusen tack till dig för att jag har fått följa er,för att du fått mig att försöka förstå och inse och för att jag har inset så mycket!

Kram till dig och dina nära!

Tror begravningen kommer bli perfekt!

Åhh jag måste bara säga åhh..för jag finner inga ord,vilken styrka du har. Tror nog jag hade velat allt det där som du gjort om något sånt här hände. Klart eran ängel skall få en vacker begravning..ni är såå starka. Kramar

Du har ändrat om här nu, fint....:)

tänker på er...

Har läst din blogg efter att ha hittat länk hos en tjej. Gråter bara jag öppnar bloggen. Det är så orättvist detta ni går egenom. Men ni fick låna en liten söt ängel. Och det klart ni ska ha en riktig begravning till en riktig liten prinsessa. Även om hon var liten så var hon ju ändå en liten tjej en riktig tjej. Du verkar ha många runt om dig som stöttar dig. Ta hand om er kram Sofia

Söt du är ;)

Jag vet att både mamma och din ängel finns där ute och vakar över oss, dom gör oss starka...

Du är stark !!

Vi är starka, man är så mycket starkare än man någonsin kunnat tro...

Så himla skönt att du känner att du gjort precis det du velat med den allt för korta tiden ni fick med Ebba, det är det viktigaste.

Gör allt du vill för att det ska kännas bra för dig/er, finns inget rätt eller fel, alla är vi olika !!

Ta hand om er !!

Många Kramar