3 veckor.
Jag skulle bädda ner henne i vagnen och följa Fabian till bussen för att sedan ta en promenad.
Vi skulle fika på stan med kompisar och shoppa bebiskläder.
Vi skulle bada henne och gunga henne i babysittern. Hon skulle ligga i min famn och somna.
Inget av det där blev av.
Inatt klockan 1 är det 1 vecka sen hon dog. Våran lilla Ängel.
Vet inte om jag förstått än vad som hänt.
Jag har förlorat mitt barn....
Mitt barn som jag burit på i 9 månader men sen bara hann träffa.
Vi fick aldrig lära känna varandra. Livet är orättvist.
Varför hon?
Varför vi?
Finns det någon mening?
Vi var och beställde en gravsten igår. Vi skulle inte behöva beställa gravstenar, det ingick inte i planeringen......
Vi skulle ju för i helvete vara lyckligare än någonsin nu.
Ge tillbaka min älskade lilla dotter nu!!!!
För jag saknar henne så jag nästan går sönder.
Hon ska vara hos mig., där hon är nu kan jag inte skydda henne,
inte trösta henne när hon gråter och jag kommer aldrig att få se hennes första leende....
Lilla Ebba.
Mitt barn du försvann, for till ett främmande land.
Långt bort från smårta och gråt, jag kunde inte skydda dig mitt barn, Förlåt.
Jag hoppas du ser ner på oss, ser vår gråt och förstår hur mycket vi älskar dig vårt barn.
Du är för alltid en del av oss, Älskade barn kom hem..... Du fattas oss..
usch :(
blir så ledsen när jag läser det du skrivit.
Du måste känna dig sååå snuvad på konfekten,gå i nio månader,planera allt och köpa allt...
sen bara pang kommer detta som en förbannad jävla köftsmäll!
Usch och fy!
Men var rädd om dig och de dina!kramis
Jag finner inga ord som vanligt...bara massa tårar som rinner!
Men en sak vill jag säga... Det som hände var på något sätt INTE erat fel! Ni var helt perfekta föräldrar den lilla tid ni hade... Ni var såååå starka för eran lilla dotter och Fabian!
Snälla...skyll inte de hemska som hände på er själva! Ni kunde inget göra!!
Ta hand om er! Tänker på er!!
Många kramar till er allihopa!
hej godingen...
tårar bara riner...många gånger jag frågar mig varför..? tänker på er..!
och på tal om allt annat.. prata med jakob ganska nyss om mini crossen.. han skulle fundera.. tänkte komma till er på söndag efter att jag har jobbat.. om vi får och om de är oki.. tänkte först ta en sväng till er imorrn men har satt du våran bil på blocket och de va en som ville komma och kolla på den imorrn kväll.. men men vi kan la höras av ihelgen många kramar till er... kösss
Veronica.. jag finner inga ord när jag läser det du skrivit. Det kom som en chock när Sandra berättade vad som hade hänt.. Jag har inte träffat dig på flera år och har själv flyttat ner till småland och vet inte alls vad som händer här hemma längre. Allt jag kan säga är att sådant här borde inte få hända. Jag har själv en liten prins som blev två månader för några dagar sedan och man kan inte föreställa sig smärtan av att förlora det lilla man har i famnen. Jag tycker att det är jättestarkt av dig att skriva ner allt och dela med dig av känslorna och gråt. Må din lilla ängel vila i frid, hon hade det ju underbart den lilla tid hon fick vara på denna jord. Och glöm inte att sköta om dig själv och ta vara på det ni har.
Många varma kramar Maria m. familj
jag läste nyss det du skrivit, nu ser jag så där deppigoch grav allvarlig ut igen i mina ögon.
Jag LIDer med er,
Det är svårt att ens veta vad man ska säga för inget hjälper o får henne tillbaka men behöver du gråta, prata eller skratta så finns jag här!
hon var din prinsessa verre, det kan ingen ta ifrån dej. du kommer fortsätta sakna henne och ha skit dagar. det måste man få ha! men jag kommer finnas vid din sida och göra vad jag kan. löve.
pusskram elin
Vi tänker på er! Kramar om er alla tre
Va orättvist livet kan vara..
Tänker på er
Kram
Tänker på dig/er !!
Jag finns här om du vill, det vet du.
Stora, varma kramar
Vi tänker på er ofta...
Kramar.
Gud vad livet är orättvis. tårarna rinner längst min kind när jag läser din blogg. gud vilket vackert änglabarn ni har.
Ni finns i mina tankar.
kramar
