Civilkurage.
Såg på Oprah för en stund sen. Det handlade om hurivida man skulle ingripa i vissa situationer. Ett tv-team hade riggat gömda kameror och sen hade dom iscensatt vissa situationer för att se hur befolkningen ställde sig till det som inträffade. Behöver jag säga att dom flesta bara glodde och gick förbi?
Vad skulle du göra?
Skulle du ingripa om du såg att någon diskriminerades för sin hudfärg eller tro?
Skulle du stoppa den som är berusad men ändå är påväg att sätta sig bakom ratten?
Skulle du gå emellan en misshandel?
Skulle du försöka tala barn/ungdomar tillrätta om du såg att dom mobba någon?
Skulle du anmäla barnmisshandel?
Skulle du anmäla djurplågeri?
Skulle du berätta för en vän om du visste att hans/hennes kärlek var otrogen?
Skulle du hjälpa en medmänniska med fara för ditt eget liv?
Svåra frågor, detta skulle man väl kunna disskutera i evighet, Tyvärr. För det borde ju egentligen vara en självklarhet att gripa in när nån far illa. Fast det är det inte.... Inte för mig, nu, så här, när jag sitter och tänker på det.
Men jag hoppas att om jag väl hamnar i nån av situationerna att jag ingriper på ett eller annat sätt.
Jag hoppas verkligen att jag inte vänder huvudet åt ett annat håll och fortsätter gå.
Hur ska jag då kunna förlåta mig själv?
Jag tar omvägar förbi uteliggare och fulla människor på stan... Jag tror att dom är farliga och ska ha ihjäl mig.
Det är absolut inget jag är stolt över. JAG SKÄMS.
Vad skulle du göra?
Skulle du ingripa om du såg att någon diskriminerades för sin hudfärg eller tro?
Skulle du stoppa den som är berusad men ändå är påväg att sätta sig bakom ratten?
Skulle du gå emellan en misshandel?
Skulle du försöka tala barn/ungdomar tillrätta om du såg att dom mobba någon?
Skulle du anmäla barnmisshandel?
Skulle du anmäla djurplågeri?
Skulle du berätta för en vän om du visste att hans/hennes kärlek var otrogen?
Skulle du hjälpa en medmänniska med fara för ditt eget liv?
Svåra frågor, detta skulle man väl kunna disskutera i evighet, Tyvärr. För det borde ju egentligen vara en självklarhet att gripa in när nån far illa. Fast det är det inte.... Inte för mig, nu, så här, när jag sitter och tänker på det.
Men jag hoppas att om jag väl hamnar i nån av situationerna att jag ingriper på ett eller annat sätt.
Jag hoppas verkligen att jag inte vänder huvudet åt ett annat håll och fortsätter gå.
Hur ska jag då kunna förlåta mig själv?
Jag tar omvägar förbi uteliggare och fulla människor på stan... Jag tror att dom är farliga och ska ha ihjäl mig.
Det är absolut inget jag är stolt över. JAG SKÄMS.
TRÖTT PÅ DÖDEN
Varför måste människor dö???
Och om människor nu måste dö... Varför kan dom då inte göra det i rätt ordning???
Och varför kan inte dom onda få dö först?
Usch, jag hatar döden... Vem har uppfunnit den?
Var på bårhuset med en vän idag. Hon var så duktig och hennes mamma var så fin.
Hela tiden (nästan) som jag satt där så tänkte jag på att jag MÅSTE ringa min lilla älskade mamma och säga hur mycket hon betyder för mig omgående. Tror ni jag gjort det? Nepp.... Har jag inte lärt mig nånting? Har jag inte efter allt som hänt lärt mig att inte ta någon för givet.... Är jag fortfarande så NAIV så jag tror att allt varar för evigt..
Kommer på mig själv med att sitta och hånle emellanåt och tänka på att, Jaha, undra vem som ska dö härnäst då?
Har jag blivit helt känslokall? (mycket frågetecken här idag) Har jag tappat tron på livet?
Näe det har inte, jag känner mig bara likgiltig... Jag känner liksom ingenting. Jag är trött, trött på allt. Trött på allt som är jobbigt, tungt och svart. Nu får det vara slut på det här.
LYCKA KÄRLEK BRÖLLOP BEBISAR JOBB SOL RESOR PENGAR och GLÄDJE till alla.
Tack Sandra återigen. Dina tips var så värdefulla, du kan somna gott i natt och känna att du gjort skillnad för en människas framtid. Självklart önskar jag ju att du inte hade dom kunskaper du har, men du gör nytta. Tack vare din historia har du hjälpt mig och idag hjälpte du nån du inte ens känner. All heder åt dig.
När man förlorar nån man håller kär har man 2 valmöjligheter.
Antingen lägger du dig ner och dör ihop med den du mist.
Eller så kämpar du på, sörjer, biter ihop och går vidare och kommer
ut som en mycket starkare människa på andra sidan.
JAG ÄLSKAR ALLA SOM ÄR VÄRDA ATT ÄLSKA.
Och om människor nu måste dö... Varför kan dom då inte göra det i rätt ordning???
Och varför kan inte dom onda få dö först?
Usch, jag hatar döden... Vem har uppfunnit den?
Var på bårhuset med en vän idag. Hon var så duktig och hennes mamma var så fin.
Hela tiden (nästan) som jag satt där så tänkte jag på att jag MÅSTE ringa min lilla älskade mamma och säga hur mycket hon betyder för mig omgående. Tror ni jag gjort det? Nepp.... Har jag inte lärt mig nånting? Har jag inte efter allt som hänt lärt mig att inte ta någon för givet.... Är jag fortfarande så NAIV så jag tror att allt varar för evigt..
Kommer på mig själv med att sitta och hånle emellanåt och tänka på att, Jaha, undra vem som ska dö härnäst då?
Har jag blivit helt känslokall? (mycket frågetecken här idag) Har jag tappat tron på livet?
Näe det har inte, jag känner mig bara likgiltig... Jag känner liksom ingenting. Jag är trött, trött på allt. Trött på allt som är jobbigt, tungt och svart. Nu får det vara slut på det här.
LYCKA KÄRLEK BRÖLLOP BEBISAR JOBB SOL RESOR PENGAR och GLÄDJE till alla.
Tack Sandra återigen. Dina tips var så värdefulla, du kan somna gott i natt och känna att du gjort skillnad för en människas framtid. Självklart önskar jag ju att du inte hade dom kunskaper du har, men du gör nytta. Tack vare din historia har du hjälpt mig och idag hjälpte du nån du inte ens känner. All heder åt dig.
När man förlorar nån man håller kär har man 2 valmöjligheter.
Antingen lägger du dig ner och dör ihop med den du mist.
Eller så kämpar du på, sörjer, biter ihop och går vidare och kommer
ut som en mycket starkare människa på andra sidan.
JAG ÄLSKAR ALLA SOM ÄR VÄRDA ATT ÄLSKA.
Utan eller med Minnen?
Så var det då ett par dagar sen man printade ner nått här då.
Vet inte om det är Possitivt eller Negativt??? Betyder det att jag har ett helt sjukt ointressant liv och inte gör nånting eller betyder det att jag har annat att tänka på, roligare och viktigare saker att göra än att skriva blogginlägg..?
Vet ej.... Låter det vara osagt.
Helgen har varit lugn och skön. Har mestadels suttit ihopkurad i soffan under en filt, med en massa ljus, ett ständigt påfyllt vinglas och bara varit. Skönt!
Har såklart hunnit med lite annat oxå.
En tripp till "öka takta sista kvarta TIDAHÖLM" med min något förvirrade sambo. Han hade ju lyckats åka ifrån nån slags pryl hans Boss ville ha omgående. Det man inte har i hôvet får man ha i bena..
På lördagen lämnade jag av sonen till kära mor med vän och son vid bowlinghallen och åkte sedan hem och intog ryggläge i soffan, IGEN. Kan ju inte heller påstå att jag blev ledsen när mor ringde och frågade om sonen kunde följa med dom hem och sova över. MYSIGT! Oförberedd barnlös lördagskväll... Kan det bli så mycket bättre!?!?
Mera vin, sambo, CheezeBallz och Dansbandskampen.
På söndagen bjöds det på fisksoppa på Öråsen med släkt, gammal som ung. Min älskade kusin med familj kom även dit och avnjöt äppelpaj med vaniljsås. Sen följde dom med hem hit och umgicks lite Live, blir ju mest telefon annars.
Idag var jag med och agerade "mamma" åt minsta lillebror på vårdcentralen.
Vi har ju retat han hela sommaren att han är blåvit i huden och nu hade mamma tröttnat på att han bara sover och äter. Det visade sig att stackarn knappt har nått blod i kroppen.... Opps! Inte undra på att han ser ut som en förvuxen smurf. Men nu kanske det kan bli folk av han med. Sen bar det av till Interflora för att inhandla en vacker blombukett av den sorgliga sorten. Sara hon är så vis. Fast att hon inte behöver så säger hon dom mest vackra och kloka saker som gör att ens steg ut ur hennes butik är flera kilo lättare än på vägen in. Sen kom lilla Sandra dit oxå med sin snygga frisyr och brillor, som får iaf mig att bli otroligt avundssjuk. När jag ändå håller på och öser komplimanger så tar jag gärna hennes ärliga smittande skratt oxå.
Sen trängde jag mig in med armbågarna hos L & A med kramar och blombukett i högsta hugg.
Jag har frågat mig ibland på sistone vad som är värst, går ju inte ens att jämföra egentligen, all sorg är väl olika.
Men vad är egentligen värst? Förlora någon som man inte har några minnen med eller förlora någon som man har en massa minnen med? Jag kan ju sitta här och undra nu, men jag är rädd för att när jag minst anar det så kommer jag få se och få svar på frågan.
Nästa vecka är det då dags för Jobbintervjun. Jobbet är som Driftledare på Swebus i Trollhättan.
Så vem vet inom det närmaste kanske man är Chef. =O)
Och ja! Det finns så sjuka människor som stör sig på gravstenar. Det är ta mig faan så man blir mörkrädd.
Det värsta är att det är en person som absolut inte borde göra det. Jag blir så Trött!
Vuxna människor som beteer sig värre än tonåringar.
Förresten ni som är fast i bloggträsket, se till att läsa Bröderna Schulman och Katrins blogg. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller slita mitt hår i ilska men underhållande är det och beroende blir man LÄTT.
TJINGELING
Vet inte om det är Possitivt eller Negativt??? Betyder det att jag har ett helt sjukt ointressant liv och inte gör nånting eller betyder det att jag har annat att tänka på, roligare och viktigare saker att göra än att skriva blogginlägg..?
Vet ej.... Låter det vara osagt.
Helgen har varit lugn och skön. Har mestadels suttit ihopkurad i soffan under en filt, med en massa ljus, ett ständigt påfyllt vinglas och bara varit. Skönt!
Har såklart hunnit med lite annat oxå.
En tripp till "öka takta sista kvarta TIDAHÖLM" med min något förvirrade sambo. Han hade ju lyckats åka ifrån nån slags pryl hans Boss ville ha omgående. Det man inte har i hôvet får man ha i bena..
På lördagen lämnade jag av sonen till kära mor med vän och son vid bowlinghallen och åkte sedan hem och intog ryggläge i soffan, IGEN. Kan ju inte heller påstå att jag blev ledsen när mor ringde och frågade om sonen kunde följa med dom hem och sova över. MYSIGT! Oförberedd barnlös lördagskväll... Kan det bli så mycket bättre!?!?
Mera vin, sambo, CheezeBallz och Dansbandskampen.
På söndagen bjöds det på fisksoppa på Öråsen med släkt, gammal som ung. Min älskade kusin med familj kom även dit och avnjöt äppelpaj med vaniljsås. Sen följde dom med hem hit och umgicks lite Live, blir ju mest telefon annars.
Idag var jag med och agerade "mamma" åt minsta lillebror på vårdcentralen.
Vi har ju retat han hela sommaren att han är blåvit i huden och nu hade mamma tröttnat på att han bara sover och äter. Det visade sig att stackarn knappt har nått blod i kroppen.... Opps! Inte undra på att han ser ut som en förvuxen smurf. Men nu kanske det kan bli folk av han med. Sen bar det av till Interflora för att inhandla en vacker blombukett av den sorgliga sorten. Sara hon är så vis. Fast att hon inte behöver så säger hon dom mest vackra och kloka saker som gör att ens steg ut ur hennes butik är flera kilo lättare än på vägen in. Sen kom lilla Sandra dit oxå med sin snygga frisyr och brillor, som får iaf mig att bli otroligt avundssjuk. När jag ändå håller på och öser komplimanger så tar jag gärna hennes ärliga smittande skratt oxå.
Sen trängde jag mig in med armbågarna hos L & A med kramar och blombukett i högsta hugg.
Jag har frågat mig ibland på sistone vad som är värst, går ju inte ens att jämföra egentligen, all sorg är väl olika.
Men vad är egentligen värst? Förlora någon som man inte har några minnen med eller förlora någon som man har en massa minnen med? Jag kan ju sitta här och undra nu, men jag är rädd för att när jag minst anar det så kommer jag få se och få svar på frågan.
Nästa vecka är det då dags för Jobbintervjun. Jobbet är som Driftledare på Swebus i Trollhättan.
Så vem vet inom det närmaste kanske man är Chef. =O)
Och ja! Det finns så sjuka människor som stör sig på gravstenar. Det är ta mig faan så man blir mörkrädd.
Det värsta är att det är en person som absolut inte borde göra det. Jag blir så Trött!
Vuxna människor som beteer sig värre än tonåringar.
Förresten ni som är fast i bloggträsket, se till att läsa Bröderna Schulman och Katrins blogg. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller slita mitt hår i ilska men underhållande är det och beroende blir man LÄTT.
TJINGELING
Jävla SkitVäder.
Inte nog med att man är redan är deppig som det är..... Vädret ska ta mig faan suga ut den allra sista lilla gnutta ork som finns.... *morr*
Det höll ju iaf upp typ 1 timme i förmiddags så att jag ÄNTLIGEN kunde gå till graven och göra ordning utan att regna bort.
Så nu har jag fixat och donat. Jag är såååå Stolt, min dotter har den finaste platsen och finaste stenen.
Synd bara att folk har mage till att störa sig på en gravsten.... Patetiskt!
Annars händer det inte så mycket här ute i Härene. Ligger mest i soffan och ser på tv.
Men snart är det dags att ta sig tillbaka till verkliga livet igen.
Vore så kul att få det där jobbet, men chansen är väl minimal.. Men att få komma på intervju är ju inte fy skam det!
Undrar hur mitt "vanliga" liv kommer bli..?
Inget kan ju aldrig bli som förr. På både gott och ont hoppas jag.
Ingen absolut ingen ska behöva köpa Gravsten till sitt barn. Fast det är liksom en konstig känsla på nått sätt.
Den är liksom Ebba för mig, jag kan ta på den och nästan känna henne.
Jag är så otroligt glad över att vi valde en gravplats och inte minneslund.
Det är en sån lättnad att veta vart min Dotter är (eller iaf hennes skal) så skönt att kunna gå dit och veta att man på nått sätt är nära. Fast jag vet ju och känner ju att Ebba är här hemma och med mig hela tiden, hon är inte borta, hon är bara osynlig och förmodligen lyckligare och friare än nån levande på denna jord.
Nu svamlar jag bara på men det är inte så lätt att sätta ord på alla känslor..
Det höll ju iaf upp typ 1 timme i förmiddags så att jag ÄNTLIGEN kunde gå till graven och göra ordning utan att regna bort.
Så nu har jag fixat och donat. Jag är såååå Stolt, min dotter har den finaste platsen och finaste stenen.
Synd bara att folk har mage till att störa sig på en gravsten.... Patetiskt!
Annars händer det inte så mycket här ute i Härene. Ligger mest i soffan och ser på tv.
Men snart är det dags att ta sig tillbaka till verkliga livet igen.
Vore så kul att få det där jobbet, men chansen är väl minimal.. Men att få komma på intervju är ju inte fy skam det!
Undrar hur mitt "vanliga" liv kommer bli..?
Inget kan ju aldrig bli som förr. På både gott och ont hoppas jag.
Ingen absolut ingen ska behöva köpa Gravsten till sitt barn. Fast det är liksom en konstig känsla på nått sätt.
Den är liksom Ebba för mig, jag kan ta på den och nästan känna henne.
Jag är så otroligt glad över att vi valde en gravplats och inte minneslund.
Det är en sån lättnad att veta vart min Dotter är (eller iaf hennes skal) så skönt att kunna gå dit och veta att man på nått sätt är nära. Fast jag vet ju och känner ju att Ebba är här hemma och med mig hela tiden, hon är inte borta, hon är bara osynlig och förmodligen lyckligare och friare än nån levande på denna jord.
Nu svamlar jag bara på men det är inte så lätt att sätta ord på alla känslor..
2 Månader har gått.
VÅGA TA STEGET.
Ibland så känns det som att livet helt står still.
Och just det man är i är inte det man vill.
Man känner sig så svag, så vilsen och så feg....
Så känns det till den dag man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt när man fått distans,
så ser man att det svåra var källan till en chans.
Idag är det 2 månader sen lilla Ebba lämnade oss för alltid. 2 månader.... Det känns som en evighet fast ändå som igår. Lite svårt att förklara det där. Men det går inte mer än 10 minuter utan att jag tänker på min dotter som aldrig fick en ärlig chans. Jag saknar henne så, fast ändå vet jag ju så väl att det var för hennes bästa. Hon hade aldrig kunnat njuta av livet. Hon kanske aldrig ens hade förstått att hon var älskad. Hon hade aldrig tagit sina första steg, aldrig blivit förälskad eller kunnat ha en egen familj. Stackars lilla Älskade Ebba. Mamma älskar dig mer än allt. 
Ebba har fått sin sten nu. Det värmde i mitt moders hjärta när jag fick se den. Så fin!
Jag blev alldeles stolt och varm i hela kroppen, min lilla Ebba var värd den.
Nu längtar jag bara efter att det ska sluta ösregna snart så jag kan få fixa iordning lite.
Tack för maten Elin. Du är så söt som orkar lyssna på mitt ältande om och om och om igen.
En helg i Huvudstaden med min FavvoTjej.
Japp då har man varit i huvudstaden då.
Bilder är roligt och talar för sig själva. Enjoy!
Fredagkväll och stylade. Först åt vi hemmalagat och såg på Idol innan vi begav oss
ut i Stockholmsnatten.
Så här snygga var vi!!! I några timmar iaf.
Miss C har en sån där liten rolig hiss i sitt hus.
Man kan ha mycket roligt med en socke...
"Sockan" var en given partypolare hela helgen.
En vacker dag ska ni få läsa hela historien om "Sockan".
Här är vi på Gaybar. Vi och tre tjejer till typ.
Så här kul kan man ha i en rulltrappa i tunnelbanan en natt i Sthlm.
Miss C försökte ge sig på att åka "stång" men det gick la så där.....
OBS!! Jag hade lite längre kjol än så... =O)
På lördagen tvingade jag till mig en guidad tur. Slutsats: Sthlm är en mycket fin stad, men smutsig.
Miss C fann en ny vän på en av stadens gator.
Stackars tomten ser ju dock alldeles förfärad ut när Miss C läser upp sin önskelista.
Miss C med sin hemliga tvilling Evert Taube.
TURIST JAVISST!
LördagKväll. Efter obligatoriska dansbandskampen bar det återigen ut i Stockholmsnatten.
Veronica i klänning... Kommer förmodligen aldrig mer att hända...
Min Kärlek.
Efter några glas gick det utför....
Vad var det i Pina Coladan (?) egentligen....???
Miss C gränslar Lejonet i hotellfoajen på sitt jobb.
Ny skärmsläckare på Hotelldatorn kanske..!?!?
Sen fick jag lov att provåka vagn. Miss C stackars Jobbarkompis fick ta kortet.
Så här snygga var vi när vi var påväg hem. Like it! =O)
Tack min sköna för en Nice helg. Snart igen hoppas jag!
Å du... Jag blev inte våldtagen på hemresan... TYVÄRR!!
Bögar borde absolut inte få vara snygga och ha världens sexigaste röst. Hihihi!!
Bilder är roligt och talar för sig själva. Enjoy!
Fredagkväll och stylade. Först åt vi hemmalagat och såg på Idol innan vi begav oss
ut i Stockholmsnatten.
Så här snygga var vi!!! I några timmar iaf.
Miss C har en sån där liten rolig hiss i sitt hus.
Man kan ha mycket roligt med en socke...
"Sockan" var en given partypolare hela helgen.
En vacker dag ska ni få läsa hela historien om "Sockan".
Här är vi på Gaybar. Vi och tre tjejer till typ.
Så här kul kan man ha i en rulltrappa i tunnelbanan en natt i Sthlm.
Miss C försökte ge sig på att åka "stång" men det gick la så där.....
OBS!! Jag hade lite längre kjol än så... =O)
På lördagen tvingade jag till mig en guidad tur. Slutsats: Sthlm är en mycket fin stad, men smutsig.
Miss C fann en ny vän på en av stadens gator.
Stackars tomten ser ju dock alldeles förfärad ut när Miss C läser upp sin önskelista.
Miss C med sin hemliga tvilling Evert Taube.
TURIST JAVISST!
LördagKväll. Efter obligatoriska dansbandskampen bar det återigen ut i Stockholmsnatten.
Veronica i klänning... Kommer förmodligen aldrig mer att hända...
Min Kärlek.
Efter några glas gick det utför....
Vad var det i Pina Coladan (?) egentligen....???
Miss C gränslar Lejonet i hotellfoajen på sitt jobb.
Ny skärmsläckare på Hotelldatorn kanske..!?!?
Sen fick jag lov att provåka vagn. Miss C stackars Jobbarkompis fick ta kortet.
Så här snygga var vi när vi var påväg hem. Like it! =O)
Tack min sköna för en Nice helg. Snart igen hoppas jag!
Å du... Jag blev inte våldtagen på hemresan... TYVÄRR!!
Bögar borde absolut inte få vara snygga och ha världens sexigaste röst. Hihihi!!
PANIK.
Tänk att ett rum kan framkalla såna känslor... Känslor som bara väller över en utan att dom går att stoppa. Man vill lixom bita ihop och vara stark, vill inte visa sig sårbar framför människor man inte känner.. Men hur mycket man vill så går det bara inte. Tårarna, sorgen och paniken kommer som ett slag i ansiktet.
Det var första gången jag besökte min Barnmorska och Mödravårdscentralen idag sen Hjärtat dog.
Sist jag var där hade jag en annan känsla. En känsla av glädje och förväntan.
Vi skulle snart bli en familj, det var bara en fråga om dagar innan jag skulle få hålla mitt barn. Nu var känslan en annan. Jag trodde aldrig att jag skulle reagera så som jag gjorde, var flera veckor sen jag grät på det sättet.
Jag fick inte fram ett ord. Tårarna forsade och snoret rann. Kände mig som ett barn, ville bara krypa upp i någons famn, bli vaggad och få tröst. Tänk att man kan sakna något så som man egentligen inte haft.
Mitt älskade lilla barn hur ska jag nånsin bli hel igen..?
Att våga vara svag är att verkligen vara stark.
Jag har blivit visare ikväll och ett par tårar fattigare. Tack! Att prata med dig gjorde det värt att missa slutet på Ugly Betty och början på Desperate Housewifes. Nu ska jag väl egentligen sätta in en fin gammal bild på dig när du är full och odräglig, som en hyllning för att du är så söt....., men jag vågar inte..... =O) Får jag???
Ny Vecka. Nya Tag.
Så var det då Måndag igen. Ingen större skillnad för mig dock, men säkerligen för många andra.
Inte haft nån lust att sitta framför datorn i helgen. Har varit en tung helg... Ledsam och jobbig. Tänkt en massa på lilla Sessan som inte finns hos oss. Saknar mitt Barn! Min famn skulle varit full och mina nätter skulle bestå av barnskrik och matning. Nu är min famn alldeles brutalt tom och nätterna är fulla av en massa drömmar om saknad.
Det var Gudstjänst i Härene Kyrka igår kväll. Hade tänkt att gå men jag orkade bara inte. Orkade inte "se" hennes lilla kista stå där framme i kyrkan orkade inte höra prästen läsa upp hennes namn. Var rädd för att sitta och gråta.
Nu ångrar jag mig nästan. Men jag tänder ju ljus för henne här hemma varje kväll och vi hade ju gjort fint på hennes grav i lördagskväll, så jag antar att jag inte behöver känna skuld.
Tänkte jag skulle sammanfatta tors, fre, lör, sön lite snabbt trots allt.
Torsdagen spenderades i Stöpen med kusiner och kusinbarn.
Jag tror att vi "vuxna" hade roligare än barnen emellanåt.
Sen blev väl inte kvällen som det var planerat men det blir det ju inte alltid.
Jag och kusinbarn nr1 hade lika trevligt för det. Såg på Lotta och läste saga.
Kusinbarn nr1 fotar Moster Josse.
Snygge jag fick oxå va med.
Kusiner på rad. SÅÅÅÅ LÄCKRA!!! =O)
Josse har precis fått en ladugård i trä kastad på sig.
Så barnuppfostran pågår... Gick så där. Alla bröt ihop i skrattattack!
Fredagen bar det av mot kärringarnas Mecka aka ULLARED.
Efter en bilresa full med skratt och en och annan hjärtattack från min sida (det är ju det där med andras bilkörning)
så var vi framme. Knallade in och började shoppa loss bland allt-och-lite-till.
Sist jag var på Ullared så handlade jag alla saker till Ebba så vissa stunder var det lite jobbigt därinne.
Men jag "tvingade" mig själv att gå 2 varv bland bebissakerna i terapisyfte.
Men att stå bland alla fina små barnoveraller och bebiskläder blev lite för mycket.
Vi hade en supertrevlig dag iaf. Och en massa shopping blev det.
Min och Kusin Äldres mat. Så jäkla Gott!
Dagens Höjdpunkt: MAT!!!!
Lördagen blev det inte många knop gjorda. Städade och fixade här hemma, satte upp alla nya fönsterlampor och gardiner m.m som inhandlats. Kvällen spenderades framför DansbandsKampen. Me Love Larz Kristerz!!!
Fick förövrigt reda på igår att jag råkar vara släkt med Henke i Scotts. Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Men om Lovely C gifter sig med Henke ska jag SKRATTA. =O)
Våra husdjur Rutan och Rosa.
Björnen Liston gräver sork.
Passade på att elda upp lite skräp i det fina höstvädret.
Min Darling.
Mina nya gardiner, ny fönsterlampa och nya kuddöverdrag.
Fina gravljus till Ebba.
Ebba har fått en till sten av Tonys Faster, Lilla Hjärtat.
Ljus i Mörkret. Kortet är taget innan Emma & Jonas & Fam Täng tänt ljus.
Sambons rygg. Han får nån slags reaktion ibland, var längesen nu. Det kliar tydligen som attans och så blir det sånna här stora hårda bölder på rygg, bröst och hals. Blir bara värre för var gång och denna gången gick dom inte bort förrän efter nästan 2 timmar. Förrut har dom bara varat i några minuter. Han fick dessutom en på läppen den här gången. Jag stog redo med telefonen och va beredd ifall han inte skulle få luft.... Otäckt ju.
Nån som sett nått liknande??
Lördags Underhållning. Allan Svensson is tha man. Jag skrattar högt varje lördag.
Söndag. Först en tur till Götenes Handelsträdgård och titta på Träd. Sen en tur till Farmor och Farfar för att hämta en köpmansdisk jag tiggt till mig. Där bjöds det även på grågås och jordgubbspaj. MumsMums.
Sen sov jag hela eftermiddagen, ont i huvudet. På kvällen åt vi husmanskost-Tacos.
Sambon har ont i ryggen. Så han ger sig på nån typ av stretching.... Söt så.
Det var väl alles. Nu ska jag krya ner i sängen en sväng, inte blivit mycket sovande inatt. *suck*
Inte haft nån lust att sitta framför datorn i helgen. Har varit en tung helg... Ledsam och jobbig. Tänkt en massa på lilla Sessan som inte finns hos oss. Saknar mitt Barn! Min famn skulle varit full och mina nätter skulle bestå av barnskrik och matning. Nu är min famn alldeles brutalt tom och nätterna är fulla av en massa drömmar om saknad.
Det var Gudstjänst i Härene Kyrka igår kväll. Hade tänkt att gå men jag orkade bara inte. Orkade inte "se" hennes lilla kista stå där framme i kyrkan orkade inte höra prästen läsa upp hennes namn. Var rädd för att sitta och gråta.
Nu ångrar jag mig nästan. Men jag tänder ju ljus för henne här hemma varje kväll och vi hade ju gjort fint på hennes grav i lördagskväll, så jag antar att jag inte behöver känna skuld.
Tänkte jag skulle sammanfatta tors, fre, lör, sön lite snabbt trots allt.
Torsdagen spenderades i Stöpen med kusiner och kusinbarn.
Jag tror att vi "vuxna" hade roligare än barnen emellanåt.
Sen blev väl inte kvällen som det var planerat men det blir det ju inte alltid.
Jag och kusinbarn nr1 hade lika trevligt för det. Såg på Lotta och läste saga.
Kusinbarn nr1 fotar Moster Josse.
Snygge jag fick oxå va med.
Kusiner på rad. SÅÅÅÅ LÄCKRA!!! =O)
Josse har precis fått en ladugård i trä kastad på sig.
Så barnuppfostran pågår... Gick så där. Alla bröt ihop i skrattattack!
Fredagen bar det av mot kärringarnas Mecka aka ULLARED.
Efter en bilresa full med skratt och en och annan hjärtattack från min sida (det är ju det där med andras bilkörning)
så var vi framme. Knallade in och började shoppa loss bland allt-och-lite-till.
Sist jag var på Ullared så handlade jag alla saker till Ebba så vissa stunder var det lite jobbigt därinne.
Men jag "tvingade" mig själv att gå 2 varv bland bebissakerna i terapisyfte.
Men att stå bland alla fina små barnoveraller och bebiskläder blev lite för mycket.
Vi hade en supertrevlig dag iaf. Och en massa shopping blev det.
Min och Kusin Äldres mat. Så jäkla Gott!
Dagens Höjdpunkt: MAT!!!!
Lördagen blev det inte många knop gjorda. Städade och fixade här hemma, satte upp alla nya fönsterlampor och gardiner m.m som inhandlats. Kvällen spenderades framför DansbandsKampen. Me Love Larz Kristerz!!!
Fick förövrigt reda på igår att jag råkar vara släkt med Henke i Scotts. Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Men om Lovely C gifter sig med Henke ska jag SKRATTA. =O)
Våra husdjur Rutan och Rosa.
Björnen Liston gräver sork.
Passade på att elda upp lite skräp i det fina höstvädret.
Min Darling.
Mina nya gardiner, ny fönsterlampa och nya kuddöverdrag.
Fina gravljus till Ebba.
Ebba har fått en till sten av Tonys Faster, Lilla Hjärtat.
Ljus i Mörkret. Kortet är taget innan Emma & Jonas & Fam Täng tänt ljus.
Sambons rygg. Han får nån slags reaktion ibland, var längesen nu. Det kliar tydligen som attans och så blir det sånna här stora hårda bölder på rygg, bröst och hals. Blir bara värre för var gång och denna gången gick dom inte bort förrän efter nästan 2 timmar. Förrut har dom bara varat i några minuter. Han fick dessutom en på läppen den här gången. Jag stog redo med telefonen och va beredd ifall han inte skulle få luft.... Otäckt ju.
Nån som sett nått liknande??
Lördags Underhållning. Allan Svensson is tha man. Jag skrattar högt varje lördag.
Söndag. Först en tur till Götenes Handelsträdgård och titta på Träd. Sen en tur till Farmor och Farfar för att hämta en köpmansdisk jag tiggt till mig. Där bjöds det även på grågås och jordgubbspaj. MumsMums.
Sen sov jag hela eftermiddagen, ont i huvudet. På kvällen åt vi husmanskost-Tacos.
Sambon har ont i ryggen. Så han ger sig på nån typ av stretching.... Söt så.
Det var väl alles. Nu ska jag krya ner i sängen en sväng, inte blivit mycket sovande inatt. *suck*
