En Dröm.
Hon låg i sin vagga som Mormor köpt, hon var vaken och tittade på mig med stora ögon. Jag hade precis matat henne och stog nu och försökte förstå varför dom envisades med att vaggan skulle behöva stå här framme vid altaret i Härene kyrka, på precis samma ställe där man ställer kistorna vid begravning. Hon somnade och jag smög ut, stängde dom tunga portarna och åkte hem. Efter tre timmar var det dags igen. Jag hörde henne gråta när jag kom innanför grindarna på kyrkogården och jag skyndade mig in i kyrkan. Portarna kändes ännu tyngre nu. Det hade börjat skymma ute och inne i kyrkan var det mörkt och spöklikt. Jag skyndade mig att mata henne, vände ryggen till och gick mot utgången. Det var ännu mörkare nu och utmed väggarna fanns hemska skuggor, monster, dom glodde på mig med stora ögon och sträckte sina krokiga fingrar med klor efter mig. Porten var ännu tyngre nu och min dotter grät efter mig därinne, jag hade fått nog, körde alldeles för fort hem. Hemma vid köksbordet satt Tony, Fabian och två barn, mina barn, och åt kvällsmat. Jag samlade mig och sa med sträng röst till Tony,-Jag tänker ta med henne hem hit sen. -Det går inte, det vet du. Jag stog med ryggen mot honom och kämpade med att hålla tillbaka tårarna, det gick inte. Jag vände mig om och skrek,
-Hon ska med hem, ett litet barn kan inte ligga själv där i kyrkan medans vi är här hemma det fattar du väl. Jag föll ihop, grät, skrek, förbannade. Tony fångade upp mig, höll mig hårt som för att skaka vett i mig, stirrade i mina ögon och sa med lugn, låg röst. -Du vet att vi inte kan ta hem henne, det kommer vi aldrig kunna, det är bäst så här.
Och jag förstog, förstog att vi alltid skulle sakna ett barn i familjen. Spelade ingen roll vad jag gjorde hon skulle få stanna där borta, själv i mörkret. Hur skulle jag nånsin kunna acceptera.....
Jag drömde denna drömmen för ganska länge sen. För det är ganska längesen allt hände. Det gör inte längre ont hela tiden, dag och natt. Men när det gör ont så gör det desto ondare istället. Det är svårt att inte jämföra och titta på barn i samma ålder.. Skulle hon kunna krypa nu, hur skulle hon se ut när hon skrattade. Det finns så mycket frågor men inga svar.
