Jag har haft en Ängel i min Famn

Äntligen hemma i lugnets egna vrå. Jag är helt sjukt hemmakär.
Igår var ingen bra dag, tur att jag har min fantastiska kusin då som orkar lyssna och tar sig tid fast att hon kanske egentligen inte har den alla gånger.

Var på Lidens igår och köpte krukor och blommor till Ebbas grav. Det var det som utlöste allt.
Strålande solsken och fullt av mammor och pappor ute dragandes på barnvagnar....
Och vad gör jag..!?!? Åker och köper blommor till min bebis grav.
Just nu skulle det mesta av min tid gå åt till att fundera på vad min lilla sessa skulle ha för kläder, fast istället går min vakna tid åt till att fundera på hur hennes grav ska se så fin ut som möjligt.
FY FAAN SÄGER JAG BARA! Varför får alla andra men inte jag?

Tror att vekligheten har börjat komma ikapp mig en smula. Min dotter är verkligen död.
Graviditeten som jag gick igenom och barnet jag bar på i magen gav liksom ingenting i slutändan...
Det är bara helt tomt här. Jag mår illa i hela kroppen. Ett läskigt illamående som ligger där och tär mer och mer.
Min dotter ligger nergrävd i en jävla kista i marken. Saknar henne så det gör Ont!





Så här fint blev det när jag och Fabian skött om Ebba lite.

Fabian fick tre kronor av mormor som hon hade låg i bilen.
Vi var inne och handlade på Matmagasinet och Fabian hade siktet inställt på tuggummiautomaterna.
Men han tog bara två och sparade den sista kronan. Jag reagerade på detta och frågade varför? Han brukar ju liksom alltid göra slut på pengarna han får. Men han ville spara den sa han.
Sen när vi kom till kyrkogården så frågade han mig om han inte kunde få ge pengen till Ebba.
Det fick han så klart.

Varje gång vi går från kyrkogården så säger han Hej Då Ebba med kärleksfull ledsen röst.
Då gråter alltid mamma en tår i tysthet.