Vit tröja med knytning i ryggen...
Imorgon ska jag inte skicka iväg sonen till skolan för att sen gå och lägga mig och sova tills han kommer hem.
Imorgon är det späckat schema och jag ser framemot det.
Har suttit och tittat på förlossningskliniken ikväll... Förstår inte varför egentligen, fast det är väl lika bra att stirra rädslan i vitögat eller hur man nu brukar säga. Jag funderar redan nu jättemycket på min "nästa" förlossning.
Usch jag är rädd. Jag har fött 2 barn och inget utav dom har gråtit och det har tagit flera timmar innan jag fått se dom.
Inte kan det bli sådär igen väl..? Tredje gången gillt... eller... Inte nog med att jag förlorat ett barn jag kommer förmodligen inte få uppleva en lycklig och mysig graviditet igen. Hur skulle jag kunna det när jag vet hur det kan sluta...?
När jag vet att bebisar kan födas med all världens konstiga sjukdomar och kromosomfel och hjärtfel.
Det finns så jävla mycket skit som jag inte hade en aning om innan, jag trodde bebisar föddes och var friska.
Under denna tiden "efter" så har jag lärt känna dom mest fantastiska mammor ni kan tänka er.
Vackra Underbara mammor vars barn bor i Himlen.
Innan Ebba så visste jag inte att bebisar helt plötsligt bara kan dö i magen i vilken vecka som helst, jag visste inte att bebisar kan dö i plötslig spädbarns död i magen, jag visste inte att bebisar kunde födas utan njurar, utan skallben, med en xtra kromosom här och där. Och jag visste inte att bebisar kan dö av att mamman går omkring och har vanlig enkel jävla urinvägsinfektion... Jag visste inte att man kunde åka hem från BB med en frisk vacker underbar son för att sedan någon vecka senare tvingas ta beslutet att stänga av respiratorn. Jag hade inte en aning om att det händer då och då att barn (inte bebisar) kan dö under natten i feberkramper. Jag hade heller ingen som helst aning om hur ofta förlossningsläkare och förlossningspersonal anmäls för felbehandling så att bebisar tvingats ge upp innan dom sett dagens ljus.
Så tala om för mig hur i faan jag nånsin kommer kunna slappna av, njuta och vara lycklig den dagen jag blir gravid..
Vill man ens försöka att skapa ett nytt liv i den här förbannade skitvärlden, med naturkatastrofer, krig, atomvapen, terrorism, miljöförstöring....?
Japp, jag vill. Vi är trots djur och djur ska föda avkomma sen kan man ju bara be till högre makter att generationerna efter oss är smartare och kan sköta bättre om jorden och varandra än vi. Och ja, trots alla risker och allt som kan hända så vill ja ha barn. Men här har ni en som kommer behöva en sån där vit tröja som man knyter ihop där bak och nya mjuka tjocka tapeter i sovrummet. Här ska tas prover och Ultraljud var vecka, lika bra att hyra ett rum på Sjukhuset i 9 månader med uppkopplad CTG dygnet runt. Här tas ingenting för givet.
Nu ska jag sova och förhoppningsvis somnar jag innan 3 och om det vill sig riktigt väl så slipper jag vakna 1 gång i timmen.
Imorgon är det späckat schema och jag ser framemot det.
Har suttit och tittat på förlossningskliniken ikväll... Förstår inte varför egentligen, fast det är väl lika bra att stirra rädslan i vitögat eller hur man nu brukar säga. Jag funderar redan nu jättemycket på min "nästa" förlossning.
Usch jag är rädd. Jag har fött 2 barn och inget utav dom har gråtit och det har tagit flera timmar innan jag fått se dom.
Inte kan det bli sådär igen väl..? Tredje gången gillt... eller... Inte nog med att jag förlorat ett barn jag kommer förmodligen inte få uppleva en lycklig och mysig graviditet igen. Hur skulle jag kunna det när jag vet hur det kan sluta...?
När jag vet att bebisar kan födas med all världens konstiga sjukdomar och kromosomfel och hjärtfel.
Det finns så jävla mycket skit som jag inte hade en aning om innan, jag trodde bebisar föddes och var friska.
Under denna tiden "efter" så har jag lärt känna dom mest fantastiska mammor ni kan tänka er.
Vackra Underbara mammor vars barn bor i Himlen.
Innan Ebba så visste jag inte att bebisar helt plötsligt bara kan dö i magen i vilken vecka som helst, jag visste inte att bebisar kan dö i plötslig spädbarns död i magen, jag visste inte att bebisar kunde födas utan njurar, utan skallben, med en xtra kromosom här och där. Och jag visste inte att bebisar kan dö av att mamman går omkring och har vanlig enkel jävla urinvägsinfektion... Jag visste inte att man kunde åka hem från BB med en frisk vacker underbar son för att sedan någon vecka senare tvingas ta beslutet att stänga av respiratorn. Jag hade inte en aning om att det händer då och då att barn (inte bebisar) kan dö under natten i feberkramper. Jag hade heller ingen som helst aning om hur ofta förlossningsläkare och förlossningspersonal anmäls för felbehandling så att bebisar tvingats ge upp innan dom sett dagens ljus.
Så tala om för mig hur i faan jag nånsin kommer kunna slappna av, njuta och vara lycklig den dagen jag blir gravid..
Vill man ens försöka att skapa ett nytt liv i den här förbannade skitvärlden, med naturkatastrofer, krig, atomvapen, terrorism, miljöförstöring....?
Japp, jag vill. Vi är trots djur och djur ska föda avkomma sen kan man ju bara be till högre makter att generationerna efter oss är smartare och kan sköta bättre om jorden och varandra än vi. Och ja, trots alla risker och allt som kan hända så vill ja ha barn. Men här har ni en som kommer behöva en sån där vit tröja som man knyter ihop där bak och nya mjuka tjocka tapeter i sovrummet. Här ska tas prover och Ultraljud var vecka, lika bra att hyra ett rum på Sjukhuset i 9 månader med uppkopplad CTG dygnet runt. Här tas ingenting för givet.
Nu ska jag sova och förhoppningsvis somnar jag innan 3 och om det vill sig riktigt väl så slipper jag vakna 1 gång i timmen.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Jag tror att du har massa otroligt fina vänner omkring dig.
Jag tror att det hjälper att skriva ner allt du går och bär på och jag tror det hjälper dina vänner att förstå.
Jag tror oxå att er bebisverkstad kommer gå galant!! :)
Önskar er ett stort STORT LYCKA TILL!!
Kram Sofia.
Trackback
