Nu skiter jag i det...
Visst fjantigt, omoget, you name it, dom som känner för de och orkar får bli så jäkla skogstokiga ni vill...
Men jag orkar inte, vill INTE hålla käft. Efter allt som hänt så har jag verkligen försökt bli en bättre människa, jag har gjort mycket misstag i mitt liv, sagt ett och annat för mycket om många människor och jag är jävligt duktig på att dömma andra människor för snabbt...
Men jag har insett att livet är för kort och är DU som läser inte beredd på mina tankar i min Hjärna så ska du nog ta ditt pick och pack och baka ut härifrån min blogg typ Nu... Seså gå nu...
Vill bara att ni alla som läser här ska veta att jag absolut inte tycker synd om mig själv. Jag känner inget på att göra det och tänker därför inte ödsla tid och känslor på att sitta i ett hörs och tycka synd om mig själv.
Men vissa dagar frågar jag mig VARFÖR tusen ggr om och det kanske är att tycka synd om sig själv en smula...
Jag har "försonats" med gamla och funnit många nya vänner dom sista månaderna.
Jag har gett människor en chans och försöker att inte dömma hunden efter håren.
Ska räkna upp några här.
Fröken Täng, visst du har varit en riktig pain-in-the-ass vissa stunder men det vet du själv om. Du har även fått ta mycket skit från mig, men du finns kvar och du förstår mig så gott det bara går och det kommer jag alltid älska dig för. Du är som en lillasyster och DU är Ebbas Moster och mina framtida barns moster eller Tant om du hellre föredrar det.
Min Kusin Carro har verkligen visat att hon är en person att lita på när stormen viner. Utan henne hade jag inte varit där jag är idag. Sen saknar jag såklart henne massor nu, eftersom att det ibland känns som att hon inte har tid för mig längre. Men jag förstår det såklart. Hon har två små sessor, hem, sambo och heltidsjobb att sköta, så vem kan klandra henne..!?! inte jag iaf.
Min älskade Charlotte som kom hem utan att jag ens behövde be henne och satt här med oss i flera dagar.
Marie. Vi är som hund och katt, fast det sköna är att vi vet om det och på nått finurligt sätt så brukar allt lösa sig bara vi ger det tid. Du har växt nått otroligt i mina ögon under dessa månader och som jag sa i Fredags så är jag så tacksam för besöket på KSS.
Malin som skickat sina små söta sms när jag som mest behövt det, Blixten som värmer mitt modershjärta genom att överraska med små fina presenter och blommor på graven. Anne som kom hit, höll i Ebba och kom på begravningen. Sandra med sin visdom och sina kunskaper om död och sorg, hennes kramar känns ända in i ben och märg. Shit det blir lång det här och det finns massor fler jag vill ta upp men vi tar det en annan dag..
Vill Bara tacka er för att ni försöker förstå och accepterar mig som jag är.
Se finns det ju även dom som sårar mer än dom gör nytta, som inte förstår fast jag ändå förklarat.
Jag tyckte vi hade en "fin" disskution förra lördagen och jag tycker att jag förtjänade en rejäl eloge som tog första steget. Sen vet jag inte om det är så att du helt enkelt inte förstår eller om du var "så full" att du inte kommer ihåg eller att jag "var så full" att jag fått allt om bakfoten. När jag satte mig i min brors bil så var jag beredd att lägga allt bakom mig... Jag var beredd att förlåta dig för dina mindre smarta ordval till någon vars dotter inte finns på jorden längre. Jag vet inte vart det är du inte förstår...? Min dotter är Död, Din dotter lever. Ändå står du och talar om för mig att "DU" har haft det så jobbigt och det känns som att ingen är glad för din skull... Jag är ärlig och rak mot dig om att jag personligen inte tycker att man ska vara ute och festa fredag, lördag varje helg, men samtidigt poängterar jag att JAG vet att det är tufft att ha småbarn och man behöver få vara "sig själv" ibland men kanske inte var helg.
Är man inte beredd att släppa på krogen och festandet ska man absolut inte medvetet skaffa barn och det står jag för. Jag talar även om för dig att jag tycker det är jobbigt att träffa dig eftersom jag vet att du har en frisk levade dotter, ja jag är avundssjuk och det är en jävligt jobbig känsla. Jag har inte ens klarat av att träffa Fam K:s lille son eller dom nyblivna föräldrarna än och det är över 1 månad sen han föddes. Sen avslutar du det hela med att säga, att DU haft det såååå Jobbigt och det tog faktiskt 3 dagar innan du fick hålla din dotter för första gången.
Det må va hänt, och jag hade tidigare sagt till dig att jag förstår att det var skitjobbigt att hon var sjuk men att JAG är helt fel människa att beklaga dig för... Första gången jag höll min Dotter på riktigt var när hon var död och vi körde henne till KSS. Men som sagt va jag satte mig i bilen och var beredd att lämna allt där och trodde att disskutionen var över. Sen börjas det. Fredagkväll, du vill festa. Jag ordnar förfest med dom jag gillar mest. Du messar Malin. Malin ber dig ringa mig själv och fråga. Vilket du inte gör eftersom det "känns konstigt". Fråga..? Varför känns det konstigt? Om du inte ens kan ringa mig och fråga om du kan komma varför ill du då komma överhuvudtaget??
Jag står fortfarande för att jag tycker att man ska vara hemma och ta hand om sina bebisar och inte springa ute var helg, ta vara på det man har. Och visst du är hemma på veckorna och hon har en pappa.
Jag sa att jag tycker det är jobbigt att träffa dig (betyder inte att jag tycker illa om dig) men ändå kan du inte respektera det.... Visst sitt du och flascha sms:et du fick, för det är precis det jag behöver, folk som sitter och spekulerar och tycker bakom min rygg. *orka* Hade du ringt mig själv direkt utan att först försöka använda Malin som medlare så hade du fått komma.
BläBläBlä.... Var bara tvungen... Det räcker att jag har en Svärmor som tar all min energi. Så ni som inte kan eller vill respektera och försöka acceptera mig och mitt liv behöver inte göra er besväret. Och är det något som ni ogillar så PLEASE säg det.
Jag vill även passa på att be om ursäkt till alla Gravida i min närhet, men det är så enkelt att jag inte klarar av att gratulera för tillfället. Och det är absolut inget jag är Stolt över snarare tvärtom. Jag hoppas att ni ändå förstår att jag någonstans därinne är glad för er skull.
I nöden prövas vännen och som tur är har jag en hel hög med fantastiska människor omkring.
Men jag orkar inte, vill INTE hålla käft. Efter allt som hänt så har jag verkligen försökt bli en bättre människa, jag har gjort mycket misstag i mitt liv, sagt ett och annat för mycket om många människor och jag är jävligt duktig på att dömma andra människor för snabbt...
Men jag har insett att livet är för kort och är DU som läser inte beredd på mina tankar i min Hjärna så ska du nog ta ditt pick och pack och baka ut härifrån min blogg typ Nu... Seså gå nu...
Vill bara att ni alla som läser här ska veta att jag absolut inte tycker synd om mig själv. Jag känner inget på att göra det och tänker därför inte ödsla tid och känslor på att sitta i ett hörs och tycka synd om mig själv.
Men vissa dagar frågar jag mig VARFÖR tusen ggr om och det kanske är att tycka synd om sig själv en smula...
Jag har "försonats" med gamla och funnit många nya vänner dom sista månaderna.
Jag har gett människor en chans och försöker att inte dömma hunden efter håren.
Ska räkna upp några här.
Fröken Täng, visst du har varit en riktig pain-in-the-ass vissa stunder men det vet du själv om. Du har även fått ta mycket skit från mig, men du finns kvar och du förstår mig så gott det bara går och det kommer jag alltid älska dig för. Du är som en lillasyster och DU är Ebbas Moster och mina framtida barns moster eller Tant om du hellre föredrar det.
Min Kusin Carro har verkligen visat att hon är en person att lita på när stormen viner. Utan henne hade jag inte varit där jag är idag. Sen saknar jag såklart henne massor nu, eftersom att det ibland känns som att hon inte har tid för mig längre. Men jag förstår det såklart. Hon har två små sessor, hem, sambo och heltidsjobb att sköta, så vem kan klandra henne..!?! inte jag iaf.
Min älskade Charlotte som kom hem utan att jag ens behövde be henne och satt här med oss i flera dagar.
Marie. Vi är som hund och katt, fast det sköna är att vi vet om det och på nått finurligt sätt så brukar allt lösa sig bara vi ger det tid. Du har växt nått otroligt i mina ögon under dessa månader och som jag sa i Fredags så är jag så tacksam för besöket på KSS.
Malin som skickat sina små söta sms när jag som mest behövt det, Blixten som värmer mitt modershjärta genom att överraska med små fina presenter och blommor på graven. Anne som kom hit, höll i Ebba och kom på begravningen. Sandra med sin visdom och sina kunskaper om död och sorg, hennes kramar känns ända in i ben och märg. Shit det blir lång det här och det finns massor fler jag vill ta upp men vi tar det en annan dag..
Vill Bara tacka er för att ni försöker förstå och accepterar mig som jag är.
Se finns det ju även dom som sårar mer än dom gör nytta, som inte förstår fast jag ändå förklarat.
Jag tyckte vi hade en "fin" disskution förra lördagen och jag tycker att jag förtjänade en rejäl eloge som tog första steget. Sen vet jag inte om det är så att du helt enkelt inte förstår eller om du var "så full" att du inte kommer ihåg eller att jag "var så full" att jag fått allt om bakfoten. När jag satte mig i min brors bil så var jag beredd att lägga allt bakom mig... Jag var beredd att förlåta dig för dina mindre smarta ordval till någon vars dotter inte finns på jorden längre. Jag vet inte vart det är du inte förstår...? Min dotter är Död, Din dotter lever. Ändå står du och talar om för mig att "DU" har haft det så jobbigt och det känns som att ingen är glad för din skull... Jag är ärlig och rak mot dig om att jag personligen inte tycker att man ska vara ute och festa fredag, lördag varje helg, men samtidigt poängterar jag att JAG vet att det är tufft att ha småbarn och man behöver få vara "sig själv" ibland men kanske inte var helg.
Är man inte beredd att släppa på krogen och festandet ska man absolut inte medvetet skaffa barn och det står jag för. Jag talar även om för dig att jag tycker det är jobbigt att träffa dig eftersom jag vet att du har en frisk levade dotter, ja jag är avundssjuk och det är en jävligt jobbig känsla. Jag har inte ens klarat av att träffa Fam K:s lille son eller dom nyblivna föräldrarna än och det är över 1 månad sen han föddes. Sen avslutar du det hela med att säga, att DU haft det såååå Jobbigt och det tog faktiskt 3 dagar innan du fick hålla din dotter för första gången.
Det må va hänt, och jag hade tidigare sagt till dig att jag förstår att det var skitjobbigt att hon var sjuk men att JAG är helt fel människa att beklaga dig för... Första gången jag höll min Dotter på riktigt var när hon var död och vi körde henne till KSS. Men som sagt va jag satte mig i bilen och var beredd att lämna allt där och trodde att disskutionen var över. Sen börjas det. Fredagkväll, du vill festa. Jag ordnar förfest med dom jag gillar mest. Du messar Malin. Malin ber dig ringa mig själv och fråga. Vilket du inte gör eftersom det "känns konstigt". Fråga..? Varför känns det konstigt? Om du inte ens kan ringa mig och fråga om du kan komma varför ill du då komma överhuvudtaget??
Jag står fortfarande för att jag tycker att man ska vara hemma och ta hand om sina bebisar och inte springa ute var helg, ta vara på det man har. Och visst du är hemma på veckorna och hon har en pappa.
Jag sa att jag tycker det är jobbigt att träffa dig (betyder inte att jag tycker illa om dig) men ändå kan du inte respektera det.... Visst sitt du och flascha sms:et du fick, för det är precis det jag behöver, folk som sitter och spekulerar och tycker bakom min rygg. *orka* Hade du ringt mig själv direkt utan att först försöka använda Malin som medlare så hade du fått komma.
BläBläBlä.... Var bara tvungen... Det räcker att jag har en Svärmor som tar all min energi. Så ni som inte kan eller vill respektera och försöka acceptera mig och mitt liv behöver inte göra er besväret. Och är det något som ni ogillar så PLEASE säg det.
Jag vill även passa på att be om ursäkt till alla Gravida i min närhet, men det är så enkelt att jag inte klarar av att gratulera för tillfället. Och det är absolut inget jag är Stolt över snarare tvärtom. Jag hoppas att ni ändå förstår att jag någonstans därinne är glad för er skull.
I nöden prövas vännen och som tur är har jag en hel hög med fantastiska människor omkring.
Kommentarer
Postat av: mia holm
Jag tycker detta var oerhört bra skrivet..:) Och man kan inte älta något för mycket snarare för lite, alla har sin läke-sorg tid och det är individuellt hur mycket man behöver... :) KRAM Mia
Postat av: maggan
Du har all rätt att inte orka med saker just nu! Mycket bra skrivet!
Ni är i mina tankar ofta! Ta hand om er!
Postat av: Bettan
Väldigt bra skrivet!!!
Ta hand om dig och dina nära och kära!!
Kram Kram
Postat av: Lisa
Ut me de bara gumman!! Du har rätt att tycka å tänka som du vill...de har alla!
Kramelikram
Postat av: Johanna Holm
Tycker jävligt illa om när folk hänger ut andra människor på det sättet du gjort här. Det är fegt att inte kunna samtala om sina åsikter med den personen det gäller och dessutom blanda sig i hur andra lever sitt liv.
Trackback
