Jag har haft en Ängel i min Famn

Nu är det bestämt... På torsdag är det dags för Ebbas begravning.
När vi fick datumet blev jag alldeles tom.. Känns som att det är först nu jag börjar förstå vad som egentligen hänt.
Vi ska verkligen infinna oss i kyrkan på torsdag, se hennes lilla kista stå där framme och ta avsked av vårt barn.
Mitt lilla barn som nyss låg i min mage och var så himla efterlängtat... Nu finns hon inte mer och det känns som att jag inte ens varit gravid..

Är så trött hela tiden. Skulle kunna sova dygnet runt, vilket jag ju nästan gör iofs.
Hur ska allt bli som vanligt igen... Kommer jag nånsin att kunna somna om kvällarna utan att gråta först.
Inget kommer nog bli som vanligt. Hur skulle det kunna bli det, hon finns ju i mina tankar hela tiden.
Funderade på att plocka undan hennes vagga förut, men det går faan inte.. Den får nog stå där den står.
Den är ju så fin den är ju hennes.

Var på socialkontoret igår och skrev på faderskapspappren.
Knappt man vet om man ska skratta eller gråta. Men nu är det "officiellt" iaf att Tony är Ebbas pappa.
Tycker så himla synd om honom som inte fick bli pappa på riktigt.
Han hade blivit en av dom Bästa.

_______________________________________________________________________________

Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då
orkade inte mitt hjärta slå.

Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och älskar er så.