Jag har haft en Ängel i min Famn

En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden,
ett par var mina och och det andra paret var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren.
Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns bara ett par fotspår.
Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.

Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta.
"Gud, du sade när jag en gång bestämde mig för att följa dig att du skulle gå med mig hela vägen.
Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns det bara ett par fotspår.....
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde det som mest."

Gud svarade:
"Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig.
Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår,
då bar jag dig."


_____________________________________________________________________________________

Denna vackra tanke (jag kallar det tanke, kommer liksom inte på nått bättre att kalla det) fick jag hemskickad på posten strax efter vi fått beskeden om Ebbas öde. Jag läser det ofta när jag behöver lite extra styrka.
Vykortet sitter på en hedersplats vid "Ebbas Hörna".