Trilla dit tillslut..

Jag har ju gått där och balanserat ett tag nu, på den där kanten, den där kanten på det stora svarta hålet..
Och vips, så föll jag i. Fast jag visste ju att den dagen skulle komma för eller senare, jag har ju inte riktigt tillåtet mig att vara ledsen och jag har  haft "vettiga" förklaringar till allt hela tiden.

Hamnade i soffan och kom inte där ifrån.. Vissa dagar har jag inte ens klätt på mig. Jag har plågat mig själv för att det där onda i hela kroppen skulle komma ut. Tortyren har bestått av en massa sorglig musik och bilder på lilla Ebba, jag har suttit och glott inne i bebisrummet, känt på allt, luktat på allt och bara gråtit. Gråtit Gråtit Gråtit.
En dag tog jag till och med ut våran fina nya barnvagn i hallen och körde fram och tillbaka fram och tillbaka medans tårarna sprutade. Varför måste det göra så ont? Jag ville bara lägga mig ner på golvet och skrika, sparka, slå, göra nått som kanske skulle kunna göra saknaden lite lättare. Jag har gråtit så mycket vissa stunder att jag inte fått nån luft. Men hur konstigt det än må låta så är det skönt efteråt.

Sen har jag sovit. Det första Fabian har kommit iväg till bussen så har jag gråtit och sovit. Att man kan bli så trött av att inte göra nånting..Sömnen är min bästa vän för tillfället. Det är så skönt att bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och sova.

Ibland känner jag inte igen den där personen som glor tillbaka på mig i spegeln. Vem är hon, det är inte jag.
Jag är ju glad och full av liv... Men sanningen säger att det nog trots allt är jag, och jag är rädd att jag nu måste lära mig att leva med mitt nya jag. Jag kommer aldrig bli som förut, inget kommer nånsin att bli som förut.

Jag andas, alltså lever jag.
_____________________________________________________________________________________________

Men nu är jag på väg upp igen (för den här gången). Emma och Tony fick mig till att följa med Emma till stan igår. 
Det var längesen jag var där för nöjes skull. Men jag är rädd och nervös. Jag kommer på mig själv med att hela tiden "kolla läget" runt omkring mig och ser jag gravida eller barnvagnar så tittar jag åt ett annat håll.
Det är jobbigt och jag är livrädd för hur jag kommer reagera när Fam K får sin bebis... Avundsjuka!! Ren och skär avundsjuka, en så jävla jobbig känsla och absolut inget jag är stolt över, men så är det. Kom inte och prata med mig om bebisar och graviditeter för jag lovar att jag önskar livet ur dom... Låter hemskt men jag hoppas ni förstår att jag inte är en ond människa egentligen.

Nu har iaf dom där 3 "absolut-förbjudet-att-bli-gravid" månaderna gått. Så vem vet vad som sker framöver.
Än har jag inte blivit avskräckt iaf, mer barn ska det bli, snart hoppas jag. Fast jag är inställd på att det kommer ta lika lång tid igen och fler missfall kommer det nog oxå bli. Den som lever får se. Vem vet, kanske blir en fin julklapp till oss trots allt. Fast detta är ABSOLUT inget som jag vill disskutera eller få frågor om, känner prestationskrav som det är ändå. Och har jag nått att berätta så gör jag det. Om jag blir gravid igen så kommer vi nog vara ganska öppna med det fort, eftersom att det förmodligen kommer bli otroligt jobbigt och skrämmande att vara gravid igen.

Nu blir det sängen igen.

Bjuder på en rolig bild som får iaf mig att le en smula mitt i allt elände.

Kommentarer
Postat av: Elin Härling

Tack, och jag förstår verkligen hur du känner dig.. Känner mig lite som om jag har gått för i kön, det finns ju så mång mer som är värda en frisk liten bebis, du tex.. Det där med avundsjuk är något som jag har känt hela tiden, vill ibland bara gå fram och tala om för folk som är gravid att: Ni vet om att det inte är säkert att ni kommer få det där barnet va. själv har jag svårt att känna någon riktgit glädje över detta, är mest bara livrädd.. Och du det är bra att gråta har jag lärt mig, efter att jag har varit hos psykologen och bara varit där och gråtit i nästan en timma så känner jag mig, skit tröttt fast samtidigt utvilad.. Stänger in så mycket för att jag inte vill att ansra ska bli lidande, gråter bara när jag är själv hemma.. Oj, vad långt det blev nu!! Kramar!!!

2008-12-10 @ 12:13:31
URL: http://www.harling.panatet.se
Postat av: elin täng.

jag finns här, nu och för alltid!

bara ett samtal bort.



varma kramar. LOVE!

2008-12-10 @ 16:29:49
Postat av: Micaela

Massa kramar!

2008-12-10 @ 20:34:15
URL: http://zmicca.blogg.se/
Postat av: linda&pigge

läser ofta din blogg..komenterar lite ibland..

kan förstå hur du tänker men inte hur du känner dig..men jag förstår mycket väl att det är jobbigt..

och hur tungt det än är vissa dagar ser man ndå små små ljusglimtar som för varje dag blir lite lite större...

skickar massa krámr

2008-12-11 @ 08:46:11
URL: http://majazippert.blogg.se/
Postat av: Lisa

Ja du tjejen! Tror faktiskt att de är nyttigt att du får gråta ut riktigt...de kommer hända fler gånger! Sånt här kommer man nog alrig över! Men som jag sagt förut tycker jag att du är grymt stark som orkar ens gå upp me Fabian!

Man får gråta precis hur mycket man vill...ingen som inte förstår varför ni är ledsna! Tack vare att du har varit så öppen så har alla förståelse för din/era känslor!

De är bara att ringa om du någon gång behöver någon att prata me!!



Kramar om länge länge länge här!!!

Puss

2008-12-11 @ 17:09:47
URL: http://mylifeonlyforyou.wordpress.com
Postat av: Mia

Många, många kramar

2008-12-12 @ 09:33:49
URL: http://wenne.blogg.se/
Postat av: Mimmi Svensson

Hallå där.

Finner inga ord som kan lindra i din/eran tunga tid. Det enda som jag kan känna är att du inte ska stå emot dina känslor, och släppa fram dem som du nu har gjort kanske lättar lite på det onda som ligger där inom dig. Jag hoppas verkligen att tiden kommer att läka såren, om inte helt kanske lite iallafall.



Tänker på er ska du veta.

Många kramar från mig till dig

2008-12-12 @ 11:41:36
Postat av: Bettan

Vill bara skicka en kram!!!

2008-12-14 @ 20:30:58
URL: http://betzzzy.blogg.se/
Postat av: Kusin Josse

Finns här...<3 Puss o Kram

2008-12-17 @ 11:45:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0