Jag har haft en Ängel i min Famn

Jag gillar att skriva, skrivandet har hjälpt mig igenom mycket hinder här i livet.
När jag får tag i ett papper och en penna så rinner mina innersta tankar och känslor ut.
Skönt och frigörande. Hallelujja!!! =O)
Jag ska skriva, uppdatera och "tvinga" er läsa om mitt liv här nu, vart dåligt på sistone men jag har inte haft någon framtidstro, men nu på sista tiden så har det börjat ljusna mer och mer på horisonten och människor hade rätt. Jag hade svårt att tro det då, men det var ändå en tröst, men nu vet jag, sorgen blir lättare att bära. Jag tittar på Ebba varje dag och nu på sista tiden så "måste" jag inte gråta... Jag kan faktiskt le. Men jag vet av erfarenhet att det kan vända igen vilken dag som helst.
Så jag är beredd, jag vägrar att bli chockad och överrumplad den dagen saknaden och sorgen knockar mig med ett knytnäveslag, jag ska ta emot, jag ska gråta, skrika och sparka. För jag vet att ju mer man släpper ut ju fortare vänder det.

Nu till lite skojsigheter.
Jag har funderat ett tag om jag skulle öppna en ny anonym blogg, en blogg om "Hur vi gör en Bebis"...
Men kom fram till att näpp, vi kör på i gamla banor och bättre att folk vet om läget än att man ska behöva svara på en massa frågor så... Enjoy!
"Tha Bäbisverkstad" är ju nu invigd. Tyvärr så tillhör ju jag en rätt så "rolig" sort. Jag har svårt för att få in bebisarna i magen, svårt för att hålla dom kvar och svårt för att få ut dom. Men allt det där jobbiga övervinns av längtan och kärlek.
Det SKA bli vår tur en dag men det kommer ta tid, I Know!
Januari månad var en mjukstart. Och nu är "kärringen" här.
Februari månad ska bli "testens" månad. Här ska letas Ägglossningar. =O)
Det är inte lätt att tillverka bäjbisar när man har en sambo som arbetar borta.